Två kullar är fler än en sovmorgon

Enkel matematik

Glada gubbar i Grycksbo

Kvällstur till Bondberget och inskolningsbana med Grycksbo IF som suverän arrangör i finskogen. En nöjd Ellen tog rätt vägval och möttes av många glada gubbar på vägen mot målet. Lillasyster och jag skuggade och passade på att käka upp sommarens sista blåbär.

Kvällens bana

E-ckligt

Det har käkats tårta på Järlinden. Barnen tyckte att den var god men jag blev lite E-cklad av innehållsförteckningen. Jag brukar tycka att det är ok med lite förtjockningsmedel i t.ex youghurt, men 25 st E-tillsatser måste väl vara årsbästa, i alla fall i denna delen av stan. Men varför köpte du den då?, frågar sig då säkert en vän av ordning. Svaret är enkelt, presentkort, och gratis är gott, eller hur?

Dagen efter

Till och med vädret var idag lite dagen efter, efter Sundborn triathlon det vill säga. Egentligen ett himla trevligt arrangemang även om det gick lite knackigt för mig. Simningen gick väl så där, jag stressade lite i början och kom inte riktigt in i flytet. Cyklingen var väl ok, och löpningen uselt som väntat. Som helhet dock en riktigt trevlig upplevelse i finast tänkbara väder. Jag fick nog lite smak för det där med triathlon och det blir garanterat lite mer löpning i höst, simning också för den delen. Några bilder blev det inte från racet, men kolla in Linas bloggning, välskrivet och fina bilder som vanligt. Hon liksom Stefan körde utan gummidräkt, och jag som tyckte det var kallt även men en sådan på kroppen, hjältar! Tack Karin för målbilden, hade det varit rörliga bilder hade man knappt sett någon skillnad. Onda vader var bara förnamnet.

Målgång med onda vader. Foto: Karin Jondelius

Det blev en tur förbi Sundborn idag också, på rullskidor, en passande aktivitet för ömmande frökenvader. Blött var det, och nu vet jag varför de skickade med ett par stänkskydd till rullskidorna jag köpte tidigare i somras.

En hedersam andraplats

Falumästerskapen i morgontrötthet avgjordes på Lugnet i morse. Jag får vara nöjd med min silverpeng. När jag hade kvicknat till blev det tre varv på crossbanan och ett varv på gröna milen. Hej fredag!

Höghöjdsjobb

Jobb på över 500 m höjd känns lite exklusivt, i alla fall om man arbetar i Dalarna. Nu dag var det dags igen för en heldag på Koppången, idag tillsammans med en artjägare. Myrrestaureringsprojektet går snart från tänkastadiet till görastadiet. Duggregn, höghöjdsluft och myggfritt var hörnstenar i dagens arbetsmiljö.

Simtest av Garmin 305

Ellen var ikväll på orienteringskurs med OK Kåre, en högkvalitativ förberedelse för framtida utflykter på egen hand i världen. Platsen var Stångtjärn och mitt mål var att under tiden Ellen orienterade, en timme, få på och av mig gummidräkten, simma lite, samt testa om min senaste leksak , en Garmin 305, skulle fungera även under en simtur. Frågorna var många: Skulle gps´n ta emot några signaler över huvud taget? Hur bra skulle i så fall distansmätaren fungera? Hur skulle höjdangivelsen fungera? Pulsregistrering? Skulle klockan hålla tätt? Och sist men inte minst, skulle klockan sitta kvar på armen eller skulle den singla ned till botten och bli ett tveksamt fall för försäkringsbolaget? För att bättra på oddsen på den sista frågan så säkrade jag armbandet med en tejpbit innan testturen. Jag startade vid bryggan nedanför Stångtjärnsstugan och simmade först bort till hundbryggan. Redan här anade jag oråd eftersom distansangivelsen var av karaktären glädjemätare. Jag simmade vidare via en fiskebrygga bort till badplatsen, tillbaka till startläget och avslutade sedan med en lite snabbare vända bort till badplatsen och tillbaka igen. Hm, 4,84 km! En grov uppskattning är att jag hade simmat ca 1800 m så distansen stämde ju inte alls. När jag nu tankat ur klockan och tittar på kartan så ser turen väldigt taggig ut. Klockan har helt enkelt haft problem med att ta emot signaler med tillräckligt hög kvalitet. Orsakerna kan vara flera, klockan är ju ca halva tiden under vattenytan och dessutom fäst vid handleden som vevar runt som en propeller. Höjdangivelserna verkar ju stämma hyfsat bra med angivelsen att jag mest legat runt 200-metersnivån. Höjdförlust: 125 m, och visst har jag rört armen upp och ned en del... Pulsen verkar stämma (?) men jag ser att jag har lite intensiteten kan höjas betydligt. Och sist men inte minst, klockan höll tätt och höll sig kvar på armen. Summering: gps-mottagningen ger ganska stora fel vid simning men ger i alla fall en ungefärlig bild av var man har varit, och ja, den tål vatten. Men jag kanske skulle sy en ficka på badmössan att ha klockan i?

Jag hann precis få av mig dräkten för att möta Ellen vid sista kontrollen, sedan tog vi ett kvällsdopp, fin kväll.

Kvällens bana

Högtryck i lingonfabriken

Tjugosju liter klara, trettiotre kvar.

Fänriksberget

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag kom iväg lite för sent och körde sedan fel redan innan jag hunnit till Bjurs. Jag hade tänkt mig en lite längre tur med avstickare till Fänriksberget, som det blev så hann jag bara med just själva avstickaren. Jag tog ett östligt vägval dit via Fjällgrycksbo. Sista biten till toppen, en dryg kilometer, blev det lätt jogg på Vildmarksleden. Fänriksberget, som ligger i Leksands kommun, är enligt vissa kartor på metern lika hög som Spjärshällen och drygt femtio meter högre än den närliggande, och troligen mer besöksvärda, Ärtknubben. Nu var det ganska tät dimma när jag kom upp till toppen, i klart väder kanske man har en viss utsikt mellan grantopparna. På hemfärden tog jag ett mer västligt vägval via Sörskog och sedan asfaltsåkning i regn hela vägen hem. Ingen höjdartur precis, men jag blev i alla fall trött.

Enervit smakar skit

Ok, dålig. Men på morgonturen hittade jag ett par rejäla lämningar efter någon björns bärkalas. Och i morgon börjar jakten.

Skördetider

Sju liter rensade och kokta. Femtiotre liter återstår för att det kommande årets grötfrukostar, fläskpannkaksluncher och pannbiffsmiddagar skall bli njutbara.

Simmar med lommar

Direkt efter en lång och krävande arbetsdag så hämtade jag upp faluprofilen, orienteraroraklet, barndomsvännen m.m. Magnus B. Vi drog iväg till en spegelblank Stångtjärn där vi avnjöt sommarens bästa och troligen längsta simpass. Tjärnens lompar stötte vi ihop med vid ett flertal tillfällen, de verkade så där lagom intresserade av två simmare och jag misstänker att de simmade i åttor kring oss under vattnet.

Brandexkursion i Ore socken

Gåsberget, bränt juni 2002

Vissa dagar på jobbet är rejält bättre än genomsnittet. Idag inträffade faktiskt en sådan dag som jag tillbringade tillsammans med åtta andra herrar som liksom jag tycker att skogsbrandekologi är något av det mest intressanta som man kan ägna sig åt; Jag var ombedd att förevisa tre s.k. brandfält från 2002, 2004 och 2007 i naturreservaten Gåsberget och närliggande Trollmosseskogen i norra delen av Ore socken i Rättviks kommun. Självklart så stödköpte jag en glass i Dalfors lanthandel på vägen hem.

Trollmosseskogen, bränt augusti 2007

Fröföryngrad vårtbjörk

Brandljud i asp, brandfältet Gåsberget, bränt 2002

Fröföryngrad sälg på hårdbränd fläck, brandfältet Trollmosseskogen, bränt 2007

Dagsavslutning vid Dalfors lanthandel

Finnbo

Jag fick ett infall ikväll och letade rätt på det tio år gammal kartbladet "Finnbo" och gav mig i väg på ett litet kvällsäventyr. Målet var väl egentligen att försöka hitta någon av kontrollpunktera men det misslyckades jag rätt så omgående med. Jag höll mig sedan mest på småstigarna. Höjdpartierna öster och norr om kontroll 16 på bilden är riktigt maffiga, riktig Ronjaterräng. Farten var väl inte direkt imponerade med benen bar i alla fall. Jag avslutade med en lov till kartbladets nordvästra hörn och besökte punkt 305,9. Min nya leksak visade 307 möh - imponerande precision.

Fina spetsar

Ibland är det ruskigt svårt att bryta invanda mönster (i detta fall den gamla vanliga rullskidturen) och jag misslyckades väl idag också. Glädjeämnet idag, förutom vädret, var att studera passdata efteråt. Sundbornsturen är tydligen 23,84 km med stigningar på 327 m. Nya fina spetsar (efter intermezzot häromveckan) gav fint stavfäste. Turdata från Garmin:

Spjärshällen

"Du får cykla så länge du vill, bara du är hemma så att jag hinner till tiopasset på Friskis" var ordern som gav förutsättningarna för morgonens tur. Eftersom jag hade siktat in mig på en tur till Falu kommuns högsta punkt , Spjärshällen (506 m.ö.h), så blev det en tidig start , strax efter halv sex. Det var klart väder på Järlinden men nere vid Lugnet åkte jag in i dimman som höll i sig i stort sett hela vägen upp till Övertänger. Sedan bar det väg upp genom skogen, inte så våldsamt brant men en lång stigning var det ju. Framme vid berget så cyklade jag ända upp till toppen, men fel topp, dvs den "militära" systertoppen ett par hundra meter bort från den riktiga. Jag fick vända tillbaka och ta den rätta stigen upp. Det kanske kunde ha gått att cykla ända upp men jag joggade sista 200 upp till toppen. För att få till en rundslinga så tog jag en östlig väg hem, först via Spjersbodarna och sedan en i stort sett sammanhängande nedförsbacke på dryga milen ner till Linghed. Vidare via Böle, Svärdsjö, Danholn, Sveden, och hem till Järlinden. Premiär var det ju också för en ny GPS-leksak som berättade att det blev drygt 10 mils åkning och 873 m stigning, karta här. Sammanfattningsvis: fin grusåkning Övertänger - Spjärshällen - Linghed, men inte så roliga transportsträckor med crossen:

Flyberget

Goda grannar är inte bara trevligt att ha, de kan ibland även användas som cykelsällskap; Leif och jag tog en kvällstur på grus: Ut på övningsområdet och förbi MT-LB´n, sedan vidare nedanför 305,9 och ned till Hobborn, Sundborn och till Karlsbyn över skogen. Vidare genom skogen österut upp till Flyberget med en lätt jogg sista biten upp till tornet. Jag ångar att jag inte tog med kompaktkameran för utsikten var magisk ikväll, dessutom vindstilla och fullmåne. Solen hann gå ner innan vi kom hem strax efter tio, frusna men nöjda, tack Leif!

Ljummet

I skönt tjugosexgradigt vatten paddlade jag under 75 min i Lugnets 50m-balja. Alternativet hade väl varit Friskis en sådan här kväll? Lugnt och länge med snabba inslag och årets skönaste bassängpass var ett faktum.

Kvadrupel grusglädje

Fyra förväntansfulla pojkar samlades vid sovmorgonsena halvåtta vid Cykel o Fjäll. Vi tog en tretimmars tur västerut och susade bl.a. genom Grycksbo, Sågmyra, Åhl Tällberg, Bäckeberg, Vålberg och Skog. Härligt backigt gruspass med, enligt Carlssons mojäng, över 1000 höjdmeter. Under grusdelsbiten av passet mötte vi faktiskt bara en enda bil (strax utanför Oxberg) i vars kylare Hellberg och Carlsson höll på att hamna som prydnader. För min egen del var en del utförskörningar mer spännande än njutbara - jag har en hel del teknik och inställning att jobba på - även där. Carlsson stresstestade datakapaciteten på traktens mobilnät genom att realtidsblogga under turen- nio inlägg. Tack pojkar för ett fint pass!

Badbloggen

Fortsätter allt detta badandet så lär väl simhuden bli permanentad både här och där tills i början av nästa vecka; Idag blev det familjebad på Järlindsbadet, alltså Lugnet. Mycket hopp, fritt fall och vattenrutschbanor. Jag och utmanaren hann även med några vändor i 50 m-bassängen. Jag för min del satsade på fart och rev av några hundringar. Full fart brukar ofta betyda teknikhärdsmälta - notera den t.ex. den ospetsiga högerarmbågen - förbättringspotential i kubik finns tillgängligt.

Stångtjärn på tvären

Idag, liksom alla dagar i denna vecka, så har jag och barnen hängt en stor del av dagen vid en av Faluns badplatser. Favoriten Stångtjärn blev det idag.  Farmor agerade badvakt/lekledare under tjugo minuter så att jag fick chansen att simma över till hundbryggan tvärs över sjön. Eniros utmärkta rit- och mätfunktion ger avståndet 521 m mellan bryggorna. Tjugoen grader i sjön, men jag fegade med våtdräkt, vilket inte denna superkvinna gjorde häromdagen.

Stavfel

Ett stavspetsintermezzo är väl knappast något att skriva om egentligen, men mer spännande än så blev det faktiskt inte under morgonturen. Kanske var detta ett tecken på att sista semesterdagen är kommen?

La notte del Clasico

Ikväll tog jag chansen att njuta av fin sommarcykling genom att köra klassikern Runn runt med svängen runt Aspeboda som avslutning. Denna tur gör sig faktiskt bäst just varma sommarkvällar, men vilken tur gör inte det?

Jag har en föraning att dessa fantastiska sommardagar utgör kulmen på denna sommar; Till helgen kommer regnet och sedan är det väl kört för denna gång.