Urtramp

Konstigt det där, att det dagen efter 85 km (?) stakning mest känns i benen (OK, ryggen är väl lite sliten den också). Därför passade det riktigt bra att trampa bort lite stelhet; Jag vikarierade på dagens lunchpass på Friskis - nästan fullt och stämningen på topp. Låtlistan bjuder jag på.

Klassikern: etapp 1

Så var då första etappen av Klassikern 2013 avklarad. Min resekamrat och Klassikerkompanjon Gustav, som förresten persade med 40(!) minuter idag, har gjort ett lite längre reportage om vår resa. Med mindre än fyrtio skidmil i kroppen, ett par skidor med ca 100 meter på trippmätaren (mer om detta nedan), och en lätt kaotisk vecka innan loppet så hade jag sagt till mig själv att vara nöjd med sub-sex.

Vi åkte upp till Transtrand på söndagen - Gustav hade hittat ett riktigt bra boende med 25 min gångtid till starten. Med klockan ställd på 04:20 så var vi framme i god tid (05:45) för att boka plats i startfållan (Jo, man gör faktiskt det även i Öppet spår). Med högfluorvalla på glidytorna och fyra tunna lager med klassikern Swix VR40 (lagd på en invärmd grund av en gammal grön Rode jag hittade längst ned i vallaboxen) som fäste så kände jag mig ganska trygg med vallningen. Det var minus tretton i luften då vi släpptes iväg ca 07:07 (Försvarsmaktens egen Vasa släpptes iväg 07:00). Vid starten av Öppet spår så nyttjas, i alla fall innan startlinjen, bara ca en tredjedel (närmast älven) av startfältet vilket gör att det blir gott om plats att köra om på högra sidan efter att startlinjen passeras. Jag smet alltså ut på högerkanten och kände direkt att glidet, för ovanlighetens skull, var riktigt bra. Fästet uppför de första tre kilometrarna var också bra och loppet var sedan en rätt så odramatiskt historia - jag hängde väl på ett tåg här och där men åkte rätt så mycket ensam från Oxberg och in till Mora. I mitten av loppet var spåren på gränsen till isiga och därmed också rätt så snabba. De småisiga spåren, som höll sig fasta o fina hela vägen, slet en del valla, så fästet var rätt så uselt efter Oxberg. In i mål på 5:20, och nöjd med det.

Skidorna då? Jo, jag har väl aldrig varit riktigt nöjd med glidet på mina f.d. finskidor och gick därför in med dessa till skidbutiken för en dryg vecka sedan för att få dom stenslipade. Domen blev dock att skidorna var på tok för mjuka. Följden blev att jag hoppade över stenslipningen och köpte ett par nya lagg istället. Det jag hann med i testväg var ett snabbt glidtest på Lugnet på ett hundratal meter så det var troligen startfältets färskaste skidor som satt på mina pjäxor idag.

Nu då? Jo, Vätternrundan nästa!

Med Swix VR50 i Skymningen

Gårdagens skejtpass var riktigt roligt och jag var lite sugen på skejt även idag, men nästa måndag inleds mitt klassikerår med Öppet Spår och då är det väl på tiden att komma i någon slags klassisk form? Idag fick jag möjlighet till ett par timmars åkning i skymningen och valet föll på Stångtjärnsspåren. Att valla skidor för kramsnöföre är inte min favoritgren - en enstaka grad upp eller ned kan ju vara skillnaden mellan himmel och helvete. Hemma preppade laggen med Swix VR45, men i väl i spåret kände jag direkt att det valet inte gav minsta fäste. Som tur var hade jag med mig en sällan använd burk - Swix VR50 - som jag nog gnagt på i ett tiotal år. Lite svårt att klossa ut, men väl på plats fungerade det riktigt bra -snudd på säsongens bästa vallning. Riktigt bra spår var det också bortsett från partier där vildsvinen hade klampat i spåren. Fick ihop till ett 30k-pass och var nöjd med det.

Ovallat

En halv minus på termometern i morse; Varningsklockan för svårvallat ringde högt så jag greppade skejtskidorna istället. Milen var nypistad på morgonen och något mjuk (men synd att klaga), svartvita "Elitspåret" var hårdare och snabbare.

Förortsintervaller

I mitt förra inlägg kanske det verkade som om jag beklagade mig. Ingenting kunde dock vara mer felaktigt - det är fantastiskt att följa dela barnens glädje i idrottens fantastiska värld. När det gäller min egen träningstid så går det för det mesta att hitta små luckor som det gäller att utnyttja fullt ut. Som ikväll t.ex., då jag skjutsade ut yngsta dottern till Hosjöskolan för en timmes Gymnosträning; Jag bytte snabbt om och gav mig ut i "förorterna" Hosjö, Korsnäs och Hälsingberg för lite löpintervaller: sex minuters uppvärmning, sedan det beprövade konceptet sjutton sjuttiotjugo följt av sex minuters nedjoggning. Cykelbanorna var något moddiga, men icebuggarna gav OK fäste.

Jo, det blev faktiskt två pass idag, gonatt!

Pannbenshalvmil

Det har varit tungt att få in skidtid i familjepusslet på senaste tiden; Ett snabbt överslag ger att familjens fyra medlemmar tillsammans nu har tretton (!) fasta träningstillfällen i veckan (inkluderat spinningledarpass samt den timme jag själv är tränare), och det lär väl öka framöver då barnen blir lite större. I min jakt på Klassikerform har därför Skiergen varit en kär vän denna vinter. Idag var det dags för en formkoll igen, dvs 5000m, och visst, nytt pers på 19:06, en putsning med fjorton sekunder. Tankeställaren är att när jag senast körde 5*1000 så fick jag totaltiden 19:05. Visserligen kostar "igångdraget" lite kraft, men jag måste nog öka tempot lite på intervallerna nästa gång.

Ergotisdag

Det är bara att erkänna; Jag har inte riktigt orkat med att mobilisera tillräckligt med kraft till brutaltidiga/eller midnattssena skidpass den här vintern. Dessutom har jag ju slösat bort en del skidtid på skridskoåkning. Den kompletterande träningen rullar dock på som vanligt med en bra mix av simning, löpintervaller, spinning och favoriten Skierg: Jag hann med standardpasset 5*1000 m med 1 min vila, motstånd 8,5, på lunchen idag. Kanske kan det bli lite nattskidåkning i morgon? 

Isåtta

Kanske var det sista chansen att friåka på Runn för den här gången - för imorgon kommer väl snön? Jag fick idag njuta av lite mittpådagenåkning vilket inte hör till vanligheterna. Jag firade genom att rita en slags åtta med GPS´n. Isen är fortfarande fin även om man få se upp med sprickorna. Fin tur - utan fall.

Runn runt

Jag tog en liten morgontur och konstaterade att norra delen av Runn nu är ett smörgåsbord för alla skridskosugna, södra fjärdedelen något sämre. Ut och åk!

Röd gryning



"Dragbanan" på Friskis

Friskismorgon är bästa morgonen; Jag premiärkörde vårterminspasset enligt plan - känslan var på topp och alla var glada. På väg till duschen stannade jag till och drog en femhundring i favoritmaskinen. Egentligen borde jag väl satsa på ett långpass skidor i morgon men jag kan väl inte hålla mig ifrån pangisen på Runn?