Lugnetsöndag

Jag började dagen med att konstatera att med plus tre på termometern så fick de klassiska skidorna stå. Jag plockade fram skejtlaggen istället; Svartvita hade nog varit roligast att åka, men tyvärr var det inte pistat efter gårdagens snöfall. Det fick bli gröna milen istället, som inte heller den var pistad men i alla fall uppåkt. Riktigt tungt gick det med ett ljudligt kramsnöknarr för varje skär. Ett par hundra meter innan påfarten på elljusspåret sa jag godmorgon till ett par grodor som hade vaknat efter den varma natten. De hade letat sig upp ur den intilliggande bäcken och satt båda två i de klassiska spåren och såg rätt så villrådiga ut. Både jag och grodorna konstarerade att det var väl för väl att jag inte valt de klassiska - med klister under- denna dimmiga morgon. Fortsatte sedan med några varv på elljusspåret, betydligt hårdare och snabbare skejtbädd än på milen.

Snabbt hem för en kopp kaffe och en tur med barnen ner till isstadion. Visserligen är det uselt med isar för spontanåkning i Falun, men på Lugnet finns det möjligheter; För uterinken (konstfrusen) är det visserligen ruskigt snålt med avsatta tider för allmänhetens åkning (tider här) men ibland är det ju ledigt ändå, som det till en början då jag och barnen var där. Annars ligger det en riktigt fin extraplan bredvid uterinken som jag inte har hittat någon information alls om på kommunens hemsida. Idag var den planen en aning blöt på ytan, men isen var fortfarande hård, och efter en stund kom ismaskinen och gjorde den ännu bättre.

Expedition Källslätten

 

Jag såg vid gårdagens Stångtjärnspass att det var "handspårat" in på Källslättenspåret vid Hästskomyren. Eftersom det var prognostiserat "tätt snöfall" för morgonen så var det mer läge för expedition än finåkning - läge att testa K-spåret m.a.o. På grund av ett mastigt dagsschema så stod jag på skidorna redan kl. 06:06 vid Stångtjärnsparkeringen. Väl inne på själva Källslättenspåret så var det faktiskt riktigt bra, om man nu gillar den här sortens skidåkning, det vill säga manuellt trampade, slingrande spår genom skogen med smågupp och ett och annat orgeltramp. Från "Koltorget" var det skoterpackat fram till Källslätten (sommarbilder):

Härbret vid Källslätten

Från Källslätten, upp till högsta punkten ("125 m.ö.s.") och vidare någon kilometer var nog dagens sämsta åkning - fler älgar än skidåkare hade trampat stigen. Efter nästkommande vägövergång var det skoterpackat och dessutom maskinspårat från Hemmingsbo och sista biten bort till elljusspåret Slätta-Stångtjärn. Jag avslutade med en sväng bort till Slätta innan jag vände hemåt. Fin tur som nog både Mora-Nisse och Åsa-Nisse hade gillat.

Två sidor av Falun

En strålande fin skiddag blev det; Jag inledde med en tidig morgon i favoriten Stångtjärnsspåren - härligt hårda, lite dåligt stavfäste på en del platser och med lite drivsnö i spåren på öppna platser - främst borta vid Järnhatt. Årslängsta blev det dessutom med 35k på GPS`n. Eftermiddagen spenderades med barnen i Lugnetspåren - fin räls på elljusspåret och något sämre på femman. Go avslutning på Skyttepaviljongen, eller "Bagarstugan" om du frågar barnen.

Vilstas gröna mil

Är man på besök i Eskilstuna och är det minsta sport- och friluftsintresserad så är Vilsta ett givet mål. Under nattten hade det fallit ca 15 cm snö och frågan var om spårfolket i Vilsta hade varit på tårna? Det hade dom och mycket skidsuget folk var det i spåren, och även i backen för den delen. Jag hade egentligen tänkt att testa den omärkta, och inofficiella Krontorpsmilen, men trots vägbeskrivning lyckades jag inte hitta detta "nyhet". Det blev gröna milen istället, ett varierande spår i varierande natur - över småkuperde hälltallmarker och genom ekbackar med hasselsnår. Partierna som var gemensamma med det gula femkilometersspåret var hårda, på gränsen till snabba, de enbart gröna partierna var betydligt mjukare och med sämre stavfäste. Överlag fick spåret fyra stavar av fem möjliga. I morgon SKA jag hitta Krontorpsmilen. Rotade även igenom husets glidvallor och hittade denna goding.

Sk8 on B&W

Jag tog mig tid till lite skejtåkning efter middagen; Granen är ju faktiskt klädd, klapparna inslagna, skinkan griljerad, och barnen har fått ett par timmar på Lugnets skridskois. Det blev ett test av Lugents svartvita 15k-spår som även har den något pretentiösa beteckningen "Elitspåret". Det hade fallit ett par-tre centimeter sedan sista pistningen, och dessutom var det något löst i botten, men OK ändå. De gemensamma delarna med milen var nyligare pistade, betydligt hårdare och därmed snabbare. Synd bara att spårgubbarna inte fick till bottenprepareringen ordenligt i år - det verkar som om gruset  "flyter upp till ytan" vid varje pistning - värst är det i början av den långa stigningen upp mot högsta punkten på banan. Vilodag i morgon? Barnen har i alla fall beställt en intern bandymatch.

Spårsnö

Jag trodde faktiskt att jag skulle vara först i spåret vid Stångtjärnsstugan i morse, men precis då jag skulle glida iväg så såg jag ett par lampor borta i skogen. Det visade sig vara spårmäster själv, dvs Paddlarn, samt den evigt dragvillige Carlsson som snällt spårade i den fina nysnön - ända bort till Järnhatt. Där tackade farbröderna för sig. Jag spårade vidare själv nedför Långa backen och bort till Hästskomyren, och därefter ytterligare ett par vändor till till hatten och myren. Inte något snabbföre precis, men en fin skidmorgon var det - med tystast tänkbara skidåkning. Snart bara två månader kvar - till första etappen på klassikern.

Kälkföre på Järlinden

På spåret

Ibland blir inte skidturen riktigt vad man hade planerat och ikväll var det dags för just ett sådant tillfälle; Jag hade laddat för Stångtjärnspremiär och tänkte väl som vanligt köra bort till "Långa backen" och slingan till "Järnhatt" några gånger, men tänkte först testa spåren på "Gamla fruns väg" (sommarbild). Jag vek av Stångtjärnsspåren vid Fläskoset och började med den östra slingan som var riktigt fin bort till bommen. Sedan upp längs en skogsbilväg ytterligare några hundra meter. På tillbakavägen såg jag ytterligare en avstickare, denna gången norrut längs en väg och sedan rätt ner genom skogen. Plötsligt var spåret nere på banvallen på järnvägen Falun - Grycksbo. Nu snackar vi järnväg inkl. räls, inte bara banvallen alltså. Det var alltså spårat mellan skenorna, innovativt minst sagt. Lite genomslag var det väl på några ställen men på det hela taget riktigt fina spår. Jag körde sedan den västliga tarmen på fruns väg - alltså mot Grycksbo. Det var spårat ända bort till Grycken och sedan upp i skogen söderut till en vändplan. Tillbaka vid Fläskoset visade GPS`n 20 km och jag nöjde mig med att köra resten av 8 km-spåret på vägen hem. Fina stakåkningsspår - det blir definitift återbesök i vinter.

Älvdalens femtiometersbalja

´

Lämnade Falun efter lunch idag med riktning Idre för ett par dagars jobb. Jag passade på att stanna i Älvdalen för att för första gången testa den småberömda 50-metersbassängen (en av landets rätt så få inomhusfemtior). Jag betalade den klart överkomliga entréavgiften av 40kr och bytte om. Inte speciellt moderna omklädningsrum, men snyggt och välstädat. Som väntat var det inte speciellt trångt i denna glesbygdsbassäng en tisdagseftermiddag i mitten av december, faktiskt helt ensam till att börja med. Vattnet var kanske någon grad kallare än hemma i Lugnetbassängen, men jag hade å andra sidan inte tänkt att slöbada. Det blev lite pannbenskaraktär på dagens pass; hundring på hundring under knappt en timme, med "starttid" (=simtid+ vila) på 2:15 som jag ökade till 2:30 på slutet.  

Om du efter denna lilla läsning vill besöka denna simvärdhet så är det enkelt att hitta dit - sväng vänster i rondellen (finns bara en i Älvdalen) så ser du hallen efter ett par hundra meter. Priser och öppettider hittar du här.

Åkbart

Jag var inte riktigt på topp idag men tvingade mig ändå ut i snödrevet och som så många gånger förr  blev Lugnetterrängen utsedd till kvällens lekarena. Jag tog dom klassiska skidorna och började vid Skyttepaviljongen där det var riktigt fina spår ut ur stadion. Längre upp på själva elljusspåret fick jag kryssa mellan kanonsnöhögar, åka genom fuktig kanonsnödimma och skrapa bort fastfrusen konstnö från skidorna. Väl ute på femman/milen var det dock riktigt fint - ihopfrusen och ganska hård snö, om än något knöligt. Inga spår var dragna men det gick fint ändå. Lite mer snö och lite pistning på det här så kan det säkert bli hur fint som helst till helgen.

Bästa genrepet inför Vansbrosimningen

Boka den 29 juni i kalendern för simma runt Roxnäs. Etthundrafemtio skattade kronor är den modesta anmälningsavgiften, och då ingår både badmössa och korv. Helgen innan Vansbrosimningen är ju dessutom perfekt tajming. Jag misstänker att anmälningsfönstret öppnas någon gång på vårkanten, - håll koll på klubbens sida. Om jag själv ska simma? Givet.

Låtsasskidåkning

Egentligen skulle man väl varit ute och tagit en liten löprunda i solen på lunchen men jag hade lite ont om tid så det fick bli favopasset på Friskis: 5*1000 på Skierg´n med en minuts vila och motstånd åtta. Alla tusingar inom en och en halv sekund - strax under 3:50. Skidåkning på låtsas, javisst, men svetten var äkta vara.

Knirrknarrlöpning

Den högra lampan är min, den vänstra är månen.

I dagens idrottsekvation ingick bl.a. minus femton, ömmande skidpremiärljumskar, husbestyr och barnens idrottsaktiviteter. Det självklara lösningen på detta problem blev en kvällslöptur på  övningsfältets skogsbilvägar: Finnbo - Sveden - Jämmerdalen. Drygt en mil blev det på härligt sträva, hårdpackade vintervägar. Behöver jag tillägga att jag inte mötte en kotte?

Grönmilspremiär

Under gårdagens snöande väcktes tankar på en eventuell skidpremiär, och i går kväll snabbsicklades (borstning kändes som överkurs) och snabbvallades ett par skidor med SWIX blå extra. Som alltid när det har toksnöat så måste man ju vara beredd på det mesta vad gäller spårstatus; På Lugnet hade spårkillarna gjort ett riktigt bra jobb - elljusspåret, milen och även svartvita femton var "rullade" (inte pistade) under kvällen och delvis en gång till under morgonen. Det var naturligtvis ospårat och fortfarande ganska mjukt , men fullt åkbart (Jag tillhör den lilla skara som inte är så kräsen vad gäller  spår). Jag försökte mig på ett par skejtskär men då skar skidorna ner till jorden med en gång. Övre slingan körde jag en gång extra. Sexton kilometer - och lite trött blev jag i alla fall.