Villrådig

Nyss hemkommen till Falun efter några dagar i Östergötland med familjen så ställer jag mig frågan: Ska man bara lägga sig platt och acceptera den försvunna vintern eller är det bara att stänga av hjärnan och börja snurra på Lugnets konstsnöspår, tydligen 800 m enligt skidspar.se? Jag tror att jag väljer mellanvarianten och avvaktar; Jag har några dagar ledigt kvar och det blir nog en mix av Friskis, simning, och löpning. Jag har väl egentligen ställt in båda hojarna för vintern, men vem vet, kanske jag till och med testar broarna i Gagnef county? I Vadstena var det lättare att välja, det blev ett par ett par vansinnigt blåsiga löpturer längs Vättern och ett par fina simpass i trivsamma Vadstena simhall, där jag med lite rosslig hals troligen bröt mot regel 3b nedan.

Tjugofem meters radie

Jag och Ellen hoppade över Kalle Anka på Julafton och gick ned till bandyplan istället. Där var det fullkomligt otrångt och vi hade en fin stund på isen. Tanken väcktes samtidigt att förlänga skridskotemat fram till juldagen - långspåren på Lugnet är troligen ganska isiga nu. De två senaste vintrarna har ju mer varit mer skid- än skridskovintrar (om man vill åka på sjöis). Mitt senaste försök med snabbskridskorna slutade med suboptimalt resultat men idag var isen finare. Det kan ju bli lite snurrigt att åka snabbskridskor på en bandyplan, enligt uppgift går det att klämma in en 250-metersbana men det blir ju en väldigt stor del av åkningen som man tillbringar i en kurva - men det är ju kul det också. Den lokala skridskoklubben har sett till att det har målats i (delar av) kurvlinjer på bandyplan - enligt uppslagsboken skall det vara 25-metersradie på innerkurvor på en hastighetsbana för skridskor. Tack för strecken, det är skönt att ha något att "hålla sig i" när det börjar snurra runt i skallen efter x varv, även om det var lite svårt att hitta dem under rimfrosten. Sjutton km blev det i morse - go träning för lår, bak och rygg.

Dimmigt

Takdropp på Järlinden, men snön ligger fortfarande kvar i Lugnetskogen. Svartvita femton var lite kramsnötrög, milen lite fastare och femman på gränsen till hård. Nu väntar ännu mer lögning.

Lögning och invägning

Jag borde väl ha tagit en skidtur efter en hel dags innesittande med en febrig Alice, men med bara etthundranittionio dagar kvar till en av sommarens höjdpunkter så gäller det att ligga i. Det blev därför en timmes simning i Lugnetbassängen på förkvällen. Vi var som mest tre som samsades om crawlbana ikväll - relativt jämnlångsamma simmare så det funkade riktigt bra. Det blev några hundringar men mest "bara simma" med fokus på de många teknikdetaljerna: horisontalläge (inga släpande ben, fram med höften), hög armbåge, s-format drag med tryck hela vägen, tänk "axel" genom huvud och ryggrad, etc.

Den här bloggen är allt annat än viktfixerad, men idag gör jag ett undantag; Jag vägde in mig på 82,25 kg på badets fina Berkelvåg och hoppas på en liknande notering framåt trettondagen.

Årets svartvita

I svängen nedanför Sjulsarvsstugan

Lugnets svartvita "elitspår" är lite som ett fint vin, ibland riktigt spännande och ofta av bra kvalité, men alltid olika från år till år. Inför den här säsongen såg det ut som denna variation var borta i och med att en mer permanent märkning (i samma grafiska profil som "vilsemarkeringen") kommit upp. Jag cashade in veckans friskvårdstimme för att undersöka saken; Redan efter ett par hundra meter efter avtaget från elljuspåret kom svaret - pistmaskinmaskinisten hade följt sin inre kompass och avvikit från den fina markeringen - kanske beroende på snöbrist och dåligt underlag? Resten av slingan följde sedan till rätt så stora delar den svartvita markeringen, men med del undantag. Snörapport?: Jag skejtade och det var lite knöligt och smalt, men i stort sett helt utan genomslag. GPS´n visade i mål 14,14 km (med start och mål vid p-platsen vid dammen).

Sparringhögskolan

Jag tog ett tidigt morgondopp i den läckande bassängen och fick sällskap av några snabbingar från Triathlonhögskolan; Jag körde mest hundringar och lyckades då hålla samma tempo som den långsammaste tiathleten - som körde långdistans... Tekniken känns i alla fall bättre och bättre, och efter helgerna kommer jag att få proffshjälp - fortsättning följer.

S-märkt

Ett lunchbesök på Friskis var den fysaktiviteten som jag kunde få in i dagsschemat; Idag serverades ett särdeles suveränt spinningpass; Susannes spinningpass nämligen har nyligen genomgått FoS:s noggranna kvalitétskontroll via Stefans kritiska musiköron och dito cykelögon. Bra pass helt enkelt, tack Susanne!

68 % dubbat

Det hade kanske gått att sluggat sig runt på milen eller "elitspåret", men det fick bli en sen löptur på regementsområdets nyplogade (jo, nästan alla större) vägar. Jag trodde att det skulle vara isigare än det var - nu var det mest snösörja- så jag hade letat fram mina gamla Ice Bug. De är väl inte de mest löpvänliga man kan ha på fötterna men de fyller i alla fall sitt syfte några gånger per vinter. Jag har förstått att Icebugs akilleshäl är (eller i alla fall har varit) att de tappar dubben rätt så lätt. Mina är inga undantag, men 68% (totalt för paret) av dubben kvar efter åtta (?) års användning är väl OK, och jag stod på benen även ikväll. Skidspår? Jo, jag kunde inte låta bli att kolla in milen strax nedanför 305,9, och det såg ut att vara lite mjukt i skatedelen och lite blött i spåren, inte helt oväntat.

Lussemilen

Duggregn på högsta punkten 305 möh

Eftersom Susannes spinningpass genomgick en grundlig besiktning av Stefan ikväll  så kom jag iväg sent och stod i spåret först vid tiosnåret. Frågan var hur mycket regnet hade tärt på snölagret? De visade sig att det hade blött igenom rejält i nedre delen av stadionområdet, så jag stack direkt ut på elljusspåret som var hårt och fint, men med uppfräst jord på några få ställen. Femman var mjukare och ganska sugande och med ett fåtal jordkockor. Från avtaget in på milen var snön helt ren men ganska mjuk. Det hade även börjat att blåsa ner en del skräp. Det svartvita "elitspåret" såg ut att vara delvis preparerat (bara skate); jag testade den sista biten upp mot "305,9", och den var lite knöligare än milspåret. Summering av kvällen: Ett helt OK lussebullebrännarpass.

Trettiofem varv i spösnö

Till slut så blev det då skidpremiär även för mig. Eftersom det spösnöade blötsnö när jag gav mig ut så blev det latmansvalet - skejtskidor. Den slinga, intill Skyttepaviljongen, som stod till buds ikväll var fortfarande bara drygt 400 meter - jag såg dock att det tidigare under dagen hade pistats längre upp på elljusspåret. Jag kunde inte uppbringa tillräckligt med mental styrka för att räkna varv så jag åkte helt enkelt på tills det började bli alltför snurrigt - GPS´n visade till slut 35 varv och 14,5km. Kramsnön var duktigt sugande,  men skönt att äntligen stå på skidor igen.

Re-späckt!

Att spika upp djurdelar på träd kan ju vara lite känsligt i ett villaområde, men jag gjorde det förhållandevis diskret så att ingen granne ska ta anstöt av detta; Två prima späckbitar sitter du i alla fall prydligt uppsatta och i vinter håller jag tummarna för att Gråspetten ska visa sig.

Ny blogg på Järlinden

Hobbyelektrikern, rörmokaren, bagaren, cykelmekanikern, livsfilosofen, arbetskamraten och grannen Leif har smygbloggat bra länge nu - utan att berätta för mig. Men nu ligger han klistrad i bloggfavoritlistan här till höger. Dessutom har jag hört rykten om att Leif har köpt en vasaloppsstart på svarta börsen, kan det verkligen stämma?

Million dollar hole

Jag skrev ju för ett tag sedan om Faluns nya hoppbackar. Ett par månader och en knapp miljon dollar senare har det i alla fall blivit ett liten sänka i berget. Pengarna är nu tyvärr slut och en spännande fortsättning av byggdramatiken följer säkert till våren. Annars har jag en fiffig lösning på hoppbacksfrågan; Varför inte göra backarna helt i snö? Det finns ju helt klart resurser för detta i stan.

Nypistat

Dagens kyla räckte väl till för att spruta lite snö ändå. När jag joggade förbi vid halvniotiden ikväll så var pistmaskinisten precis klar med finputsen på 300(?)-metersslingan. Om det får frysa till lite i natt så kan det bli riktigt fint i morgon - Lyckos ni som kan åka ett morgonpass.

Enkel apelsinmarmelad - nu förbättrat recept!

En perfekt gåbortpresent, eller julklapp för den delen, är ju någonting du gjort själv. Varför inte koka en egen marmelad? Jag har nu filat på mitt förra recept och nu går det ännu fortare och dessutom med bättre resultat. De två receptförbättringarna som jag har genomfört är att skippa skalandet (men skrubba noga med varmt vatten!) och att ersätta det vanliga sockret med s.k. syltsocker (med pektin). Du behöver följande (satsen går att halvera):

• Två kilo citrusfrukter (Om du inte har någon våg så ta 10 apelsiner och ett par citroner, eller andra blandningar av citrus.)
• Två kilo syltsocker
• Åtta deciliter vatten. Om du har gott om whisky hemma så byt ut ett par dl vatten mot sprit för ännu mer smak.

Så här gör du:
1. Se till att du har ingredienserna, och hjälpredor, hemma.

 2. Skrubba frukterna noggrant i varmt vatten (de minsta frukterna på bilden är lime)

3. Skiva fint (men hoppa över skalningen)

4. Tillsätt vatten...

5. ...och socker.

6. Låt koka upp och koka sedan i 20 minuter.

7. Häll upp på väl rengjorda och varma burkar - färdigt!

Lunkarhelg

Det där med triathlon var ju faktiskt ganska roligt och det blir nog några försök i Dalacupen i sommar, och kanske någon längre distans också för den delen. Dock måste min löpförmåga lyftas från katastrofal till knappt pinsam - trampandet och simmandet är jag mindre orolig för. Några löppass i höst har det väl blivit, och i helgen blev det två till - fina Bergsstigen i går och en tur runt Stora stöten/Kårarvsgruvan i morse, en 16k-tur på något stela ben.
Annars är jag faktiskt lite sugen på skidor; Det verkar bli kallare till veckan, och idag sicklade och borstade jag två par skidor, det var nog första gången jag gjort det innan det blivit åkbart.