Bortskämd i Dolomiterna

Det är lätt att bli bortskämd med förstklassig cykling i Dolomiterna; Dagens inledning med fyra mil svagt uppför kändes mest som en transportsträcka men var egentligen riktigt fin cykling genom byar upp i dalen nordväst om Bozen/Bolzano. Sedan kom godiset; magnifik cykling knappa cirka 25 km (varav de 14 sista var dagens tävlingssträcka) och femtonhundra höjdmeter upp till skidanläggningen Kursraz/Maso Corto där lunchen väntade i svalt (vilket på sommardolomitiska innebär omkring arton grader) väder. Pangkul nedförskörning i snälla serpentiner, och sedan de rätt så kvalmiga fyra milen i lätt utförslut tillbaka till Bozen. (Dagens tävlingsresultat sätter jag jag inom parantes, inget att skriva om egentligen, kändes väl OK ändå). Afterbike´n satt fint idag, i morgon väntar vilodag, men det blir kanske lite cykling ändå?

Dolomiten Radrundfahrt - etapp två upp i det blå



Dagens etapp innebar en morgon tidig busstransport med till Val di Fiemme (där VM går till vintern). Starten gick i en by några kilometer från starten av Marcialonga (se Linas fina bilder) på drygt 1400m, vi rullade sedan ned till 1080 meter. Därefter en klättring i tre vegetationszoner (med början i lövskog, sedan barrskog och med avslutning på "kalfjäll" på drygt 2000 m. På toppen väntade en fikastation med goa salamimackor. Lite svalt i utförskörningen så vindjackan satt inte i vägen i utförskörningarna nedför berget. Dagens bergstempo (med tidtagning) kom väldigt sent på dagen; de sista fem kilometrarna upp till dagens andra 2k-topp. Det var inte lika varmt på dagens tempo och mina ben kändes hyftsat pigga. En lång raksträcka efterföljt av några serpentiner med maxlutningen 16% var riktigt fin att åka. Utväxlingen med kompaktdrev fram (50/34) och 11/28 bak räckte gott o väl till och jag studsade in på en 99e plats... På toppen var det bara att kvittera ut sin ryggsäck och sätta på sig en torr tröja - ritkigt bra tänkt och genomfört av arrangören. Avslutningen var magnifik, två mil nedför i lagoma serpentiner med bra asfalt, ned till till "lunchen". I morgon väntar etapp tre och hittils är jag riktigt imponerad av ett fantastiskt bra arrangemang.



Dolomiten Radrundfahrt - etappe 1

Det här med cykeltävlingar är väl inte direkt min hemmaplan och det är väl därför som upplägget i Dolomiten Radrundfahrt passar mig så bra; Heldagscykling med både golunch och gofika. Tävlingsmomentet består i en tidsetapp per dag - alltid uppför och oftast en bra bit in i loppet. Hade det varit tävling även utför så hade det nog inte stoppat med de två vurpor som jag såg idag. Dagens tur var väl inte jätteutmanande men bra som inledning:

Resultatet då? Det gick väl som man förtjänar, som vanligt alltså, resultat här, en bit utanför de hundra alltså, så ett mål för veckan kan väl vara att sluta tvåsiffrigt? Morgondagen lovar två toppar över 2000m, kan bli kämpigt, men högst sannolikt med ännu finare vyer än idag.

Finåka och inskrivning

Racedags i  morgon - mest på kul men med en sannolikt hög prestigejakt på Hotel Rotwand; Dryga tio mil väntar med en tidtagningssträcka på dryga milen o sådär en tusen meter stigning: banprofil. Idag blev det finåka genom vin- och äppelodlingar, fika o lite shopping.

Hemma i Sydtyrolen

Det känns nästan som om jag kommit hem, eller i alla fall till den ulimata platsen för att cykla; I Sydtyrolen är maten italiensk, asfalten slät, backarna många, vyerna som vykort - och cyklar man vilse (som min lilla grupp gjorde idag) så är det bara att fråga om vägen på tyska. På söndag börjar Dolomiten Rundfart/Giro Dolomiti.

Omberg/Tåkern runt

Östgötacyklingens fjärde och sista etapp blev nog också den finaste; Jag avslutade med att cykla runt Omberg och Tåkern, en tur som är fullkomligt nedlusad med sevärdheter, fina vyer och som även erbjuder goda fikamöjligheter. Startar man i Vadstena och kör söderut så går det faktiskt att undvika den smala och hårt trafikerade RV 50, men då får man stå ut med några kilometer (fin) grusväg. Jag valde en mellanvariant med bara asfalt och därmed några få km på 50:an. Efter Borghamn (vid Ombergs norra fot) följde jag Tjejvätterns bansträckning ända bort till Väderstad. Just vid Borghamn kommer ju också Tjejvätterns (bansträckning) enda backe att tala om, en ganska kort men brant backe upp på Omberg. Asfaltsvägen som går på vätternsidan uppe på berget är enkelriktad norrut för biltrafik (jag mötte en bil) men dubbelriktad för cykeldito - En synnerligen njutbar väg som bl.a. går igenom Bokskogen, ett par stenkast ifrån Ellen Kays "Strand" och förbi Alvastra Klosterruin. Efter Omberg fortsatte jag att följa Tjejvätternspåret söder om Tåkern - snabbstopp vid Rökstenen som är sevärd och tidssnål att besöka. Tar man parallellvägen som går närmare Tåkern är det snabbt gjort att besöka det sprillans nya (invigt av kungen i våras) Tåkerns Naturum men jag tog det sydliga vägvalet "gamla" E4:an bort till Väderstad där Axelssons Cykel & Sport lockar med Scott i skyltfönstret och "Allt för längdåkning": lunchstängt mellan 12:30 och13:30 - bara en sån´ sak.

En räksallad i Rimforsa

Östgötacykling del tre: Fincykling ner till Väderstad och vidare ner till oststaden Boxholm. Därefter på småvägar, jag mötte nog inte mer en handfull bilar på fyra mil, bort till Rimforsa. Här var jag väl ungefär halvägs så det fick bli en svullokorv på Statoil. Norrut några kilometer, med livet som insats, på 34:an mot Linköping, därefter på fina småvägar. I Vikingstad kom jag ut på slätten igen och med fyra mil kvar så slog motvinden till som en käftsmäll - Sockertankning i Mantorp och duktigt trött, men nöjd, tillbaka i Vadstena.

Hålaveden

Romanen Östgötacykling är nu inne på andra kapitlet. Idag blev det söderut - rätt ner till Väderstad och över E4:an som utgör en skarp gräns mellan slättbygd och skogsbygd. Plötsligt blev vägarna sämre och cyklingen lite dystrare. Hålor som Mossebo, Trehörna, Hålan och Boet passerades, dock utan att något morgonöppet fik siktades. Denna skogsbygd går under namnet Hålaveden och enligt invånarna på slätten så har Hålavedenborna håriga fotsulor - jag stannade inte för att kolla. Norrut igen och åter till slätten vid Ödeshög. Sedan dagens racersträcka - gamla (och väldigt släta) E4:an bort till Väderstad med vinden i ryggen. Summering: fin morgontur där slätten vann en knockoutseger mot skogen.

Till kexchokladens rike

Semesterresa nummer två inleddes igår: Östergötland är målet, och denna gång är cykeln med. Basen är Vadstena - i kanten på den östgöstka slätten på vilken myriader av små fina asfaltsvägar slingrar sig i ett svagt böljande landskap; Jag tog snabbvägen till österut till Mantorp via Skänninge, därefter ett tråcklande på småvägar bort till Ljungsbro och vändpunkten vid Cloettavallen, ett par stenkast från kexchokladfabriken. Hemfärden gick på sagolikt fina vägar med gles trafik. Idag var kyrktornen många men fikastoppen få - i morgon kanske det blir tvärtom?

Våtaste kvällskombon

Det här med simning kändes rätt så optimalt en dag som denna; Jag hade stämt träff med simmarkompisen Anders vid Stångtjärn för ett simpass i duggregnet. Det blev nog drygt ett par kilometer i en ovanligt grumlig och vattenrik tjärn - den vanligtvis minimala sandstranden var nu obefintlig. När jag skulle byta om för hemfärd så märkte jag att handduken inte var med  - ett misstag som kändes försumbart i det tilltagande regnet. Crossen och jag rundande Varpan och adderade Rostberg/Skuggarvet på vägen hem. Cykel, löpning, eller simning i morrn? Det lutar åt morgondopp i tjärnen.

Vått

Inte helt nöjd med loppet igår, men som oftast gick det väl som man förtjänar. Men jag hade ju faktiskt tränat rätt så målmedvetet, med simskola och allt. Det som jag slarvat främst med inför lårets lopp var sjösimningen, eller "Open Water" som de insatta kallar det, det blev en knapp handfull gånger. Starten blev usel och jag stressade lite för mycket. Men jag surar väl inte alltför mycket för igår, det blev ju trots allt en liten putsning av fjolårstiden . Idag var också semestervädret som gjort för lite simträning: ångande sjuosex grader i Lugnets 50-bassäng och synnerligen otrångt. I morgon fortsätter träningen inför nästa år (7 juli tror jag) med lite brunvattensimning, det kan behövas.