Lika fint idag

Fördelningen klassiskt/skejt brukar en normal vinter ligga kring 75/25 för mig, bl.a. beroende på att åkglädjen med ett par bra vallade klassiska skidor är svårslagbar. Mina skejtskidor från 90-talet har dessutom varit helt omöjliga att få till bra glid med - skejtskidorna har mest tagits fram vid klisterföre. Denna vinter har dock fördelningen klassisk/skejt varit den omvända, bl.a. beroende på ett ganska tunt snötäcke (lite tunt för dragning av bra klassiska spår) och ett par nya skejtskidor som faktiskt gör det mycket roligare att åka. Jag tog en liten skejttur i hemmaskogen, dvs Lugnetterrängen, i morse: Milen var nypistad (=igår kväll?) och mycket njutbar - jag gav lite positiv feeback till spårpatrullen på skidspar.se.

Tack alla skattebetalare i Falu kommun

Vissa dagar är det mer uppenbart än vanligt att man faktiskt får en del för sina skattekronor som går till kommunkassan. Idag var en sådan dag; Jag tog cykeln ner till stadion i morse och skejtade lite slingor på det nypistade milspåret. Det var hårt och fint utan att vara isigt, så nära perfekt man kan komma. Frågan är bara om detta skall vara prioriterad kommunal verksamhet? Jo varför inte, jag håller mig frisk och glad, driver inte omkring på stan, och jag fortsätter att betala min skatt med ett leende på läpparna. Får man drömma lite om framtida kommunala investeringar? I så fall drömmer jag om en inbyggd 50-metersbassäng.

Geblod.nu

Var tredje månad befriar jag kroppen från lite järntunga röda blodkroppar. I morse var det dags igen; Fyrahundrafemtio mililitrar prima A+ blod lämnade kroppen och jag själv blev en god gärning (och en gratisfika) rikare. Om du mot förmodan inte gör som jag så kolla in geblod.nu eller ring din blodcentral.

Sportfältet i Borlänge

Passerade Borlänge vid lunchtid idag och passade på att inkassera veckans friskvårdstimme genom att testa den spolade skridskobanan på Sportfältet, ett stenkast från Maserhallen. En fjortonhundra meter elbelyst slinga skall det vara enligt hemsidan, min GPS sa 1260 m. Det är alltså en spolad slinga (i en kvadrat) runt ett antal fotbollsplaner. Det är en något lustig känsla att åka skridskor i upp- och nedförsbackar, visserligen väldigt flacka, men visst märks det att det lutar lite.

Vita slingan = skridskobanan

Med tanke på att det i princip är en spolad promenadslinga så var förutsättningarna riktigt bra idag - något "porig" is med enstaka knölar som man dock hade lärt sig var de fanns efter första varvet. Jag kan inte annat än sätta stämpeln "Rekommenderas" på denna anläggning.

Sportsöndag

En söndag helt fullspäckad med sport blev det, och Ellen kammade hem flest pass ; Efter sovmorgon och frukost så körde hon och jag runt femman i strålande väder. Mest klassiskt, men varvat med en del skejt - tvåans växel sitter som en smäck och hon nosar redan på trean. Och visst mötte vi lekledare Carlsson i stadion. Sparktur hem för lunch och sedan en sporteftermiddag med härliga Gymnos, en halvtimmes fikapaus och sedan Falu SS eminenta simundervisning.

Lite fundersam blir man ju som förälder (utbränd 6-åring skulle inte vara så kul), men Ellen skulle inte gilla att vi strök någon aktivitet. Hon blev i alla fall skjutsad hem på sparken för middag och soffaslappa med Bolibompa. Själv tog jag kvällspasset: två varv skejt på ett hårt, något förkortat (spårarbeteten på elljusspåret) och ganska snabbt milspår utan genomslag och bara någon enstaka isfläck. Och detta var bara vad halva familjen gjorde denna dag...

Bilspårat

I13:s övningsområde räknar jag som mitt andra vardagsrum och speciellt på vintern kan det vara riktigt fint att ta sig en skidtur på det vitt förgrenade systemet av stigar, skoterspår och skogsbilvägar av varierande storlek. Det är ju inte så mycket snö i skogen nu, så att det där med skoterspår faller ju tyvärr bort. De sparsamt plogade vägarna är desto bättre; Jag tog mitt finaste par fulskidor ikväll, men utan kassera in en enda ny repa i skidorna. Det blev en av standardturerna: Järlinden - Kårestugan (via stenbordet) - Sjulsarvet - Mjölnarbo - Bromyra (där det faktiskt var några gruskorn framme i 120-graderskurvan) - Finnbo -Jämmerdalen - MT-LB:n och hem. Snön var fint packad i hjulspåren och glidet var hyfsat, men det lätt isiga underlaget slet valla - jag körde klassiskt men fuskskejtade i småbackarna i slutet. Fin tur, fjärran från Lugnets manchester, rekommenderas verkligen. Och kommer det lite mer snö så blir det säkert en tur på stignätet också.

Liten brynskola, med eller utan överkurs

Det är mycket skridsko i Falun nu, och skridskoåkning blir ju så mycket roligare om man har vassa grillor. Jag tänkte visa hur jag gör när jag bryner mina snabbisar - det finns säkert tusen andra varianter, men nedanstående har fungerat för mig i många år. Steg 5 och 6 är väl egentligen lite larviga - man sparar kanske någon tusendel per mil.

Steg 1

Bygg, låna, eller köp ett brynställ. 

Steg 2

Fixera skridskorna i höjdled så att båda skridskorna befinner sig på samma höjd (annars blir inte åkytan plan, vilket är tråkigt). På detta brynställ görs detta enkelt genom att skjuta upp skenorna mot "stoppklossarna".

Steg 3

Justera skridskorna så att de är lika i längsled (om inte, så blir detta också tråkigt) - nyttja de tvärgående linjerna. I praktiken utförs steg 2 och 3 i ett moment. När du är klar så dubbelkolla att skridskorna inte har halkat ned från höjdjusteringen. Tag sedan bort stoppklossarna.

Steg 4

Ta fram ditt (eller någon annans) fina bryne. Börja med den grova sidan. Viktigt: för brynet diagonalt över båda skenorna (inte parallellt för då blir det spår i brynet och följderna blir tråkiga). Tryck inte på brynet utan låt det pressa på skenorna av sin egen tyngd. Alternera mellan att börja från höger resp. vänster. Upprepa sedan proceduren med den fina sidan på brynet. I en del bryninstruktioner kan man läsa om åttaformiga rörelser, verkar krångligt tycker jag. Man kan också läsa om en del som använder olja på brynet - verkar kladdigt tycker jag - ibland fuktar jag dock brynet med vatten. Så där, nu har du ett par vassa grillor, ut och åk! För dig som vill finlira, gå till steg 5 och 6 nedan.

Steg 5

Vid bryningen ovan så har det uppstått en del mycket små järnfilspån ("grader") som sitter på sidan av skenan. Dessa åker man snabbt bort. Om man vill så kan man dock plocka fram ett litet sidobryne och föra ett par gånger längs skenornas sidor.

 

Steg 6

På grund av sidobryningen har man nu böjt ned graderna (mot isen) - inte bra! Vid  bryningen ovan (steg 4) så har man dessutom skapat mikroräfflor som inte är parallella med skenorna - dessa stjäl tusendelar Avsluta därför med att bryna (med den fina sidan) parallellt med skenorna ett par gånger (inte mer!). Jo, visst bryter man mot regeln (i steg 4) att inte föra brynet parallellt med skenorna, men de mycket små spår som skapas i brynet nöter man snabbt ned vid kommande huvudbryning.

Klart!

Hästskomyren

Är man sugen på stakåkning i Falun så är ju Stängtjärn det klart bästa alternativet. Jag hade läst Linas stångtjärnsrapport häromdagen och visste alltså ungefär vad jag hade att vänta i spårväg. Väl i skogen så mötte jag ganska snart de tre musketörerna Fabian, Micke, och Patrik vid en av svängarna bort till Järnhatt (där man knappt kände igen sig - nytt hygge). Patrik har förresten, i samarbete med en rutinerad kollega, tagit över spårningsarbetet från Falu IK denna vinter - och visst har de lyckats riktigt bra! Det finns ju knappt någon natursnö alls i skogen men spåren är riktigt bra ändå, lite av trolleri faktiskt: lite tunt i några tätare skogspassager men riktigt fint på vägarna. Tyvärr var det en del barr och bark i spåren efter gårdagens blåsväder, men Patrik lovade omspårning. Djur? Nej, förutom Doris (Patriks hund) så var det djurfritt, varken vildsvin eller varg alltså - dom kanske har jagat livet ur varandra? Till slut lite vallasnack: VR40 gav lite fäste i början men nöttes snabbt bort av den ganska vassa snön. VR 40/45 med lite klister i botten hade nog varit en lämplig säkerhetsvallning.

Bra start

Jag kunde ju inte motstå Stefans lockrop om bustidig onsdagsskridsko. Med start vid Hälsinggårdsbryggorna skrinnade vi söderut på en autostradabred och nyplogad bana. Målet var Storsund och vi hann nästan ända fram - vändpunkten blev innanför Nästö (jodå, vi var i Borlänge kn). Stefans GPS-fakta här. Tack Stefan för fina turen.

Galten, Fornäs udd, och lite annat lunchgodis

Eftersom snön hotade att komma på eftermiddagen så var ju dagens lunchtimme också säsongens sista (?) chans att åka obanat på Runn. Isen var väl inte direkt som på Medeobanan (nej, jag har inte varit där - än), men bättre än väntat. Snön som kom igår var faktiskt ganska osynlig på isen, bara lite löst fnas på ytan som kändes som ett härligt, frasigt omslagspapper. Jag plockade alltså ut veckans friskvårdstimme och startade vid tolvtiden från Hälsinggårdsbryggorna. Första femtio metrarna var lite knöggliga, men resten av turen gick över i stort sett helt slät is. Jag började med att sikta söderut mot Pilsundet, vidare förbi Bjärmsnäs, Hinsnoret och sedan in i grannkommunen och innanför de tre reservatsöarna Tyskö, Nästö och Prästö (där det faktiskt fanns mycket små partier med knaggelis). Då jag rundande turens sydligaste kobbe, Galten, strax söder om sundet in till Ösjön, så hade jag förbrukat ungefär halva friskvårdstimmen. Vägen hemåt gick via sundet mellan Granö och Lövö, förbi  vackra Fornäs udd, och innanför Jungfruholmarna. Jag avslutade med Lilla Björnö och en rundning av Stora Melpad. En rackarns fin tur blev det, på mycket fin is och i stort sett utan vind. Hädanefter får man väl lita på de ideella krafterna i Runn-is, tack på förhand!

En komplett skidhelg

En komplett skidhelg är tillända med fyra skiddagar på raken. Sista skidpasset, precis som det första, förlades till Riksskidstadion i vinterstaden Falun. Kors och tvärs, upp och ned tillsammans med två skidglada flickor, ostmackor och varm choklad. Själv avslutade jag träningshelgen med att väcka liv i löparbenen - löpning under skumtimmen på I13:s övningsområde, med Sveden och Linnés bröllopsstuga på vägen hem.

Linnés bröllopsstuga

Trugbyte och orgeltramp

Jo, det var faktisk vykortsvackert i Sörskog, även idag, även om det var lite kallare (-12 vid 9-tiden) än igår. Vis av gårdagen så hade jag bytt ut de kriminellt små onewaytrugorna mot ett par gamla swixdito som jag hittade på botten av vallalådan. Fortfarande var det dock rätt så mjukt för stavarna, i alla fall på den bortre delen av 18km-spåret. Här i de bortre delarna kunde man även njuta av en del spontant uppkomna "orgeltramp". Idag, liksom igår, så hade jag Swix VR40 (=blåextra) under skidorna. Det var väl egentligen fegvallning men det gav i alla fall benfäste i uppförsbackarna.

Hej vinterland!

Under de två föregående vintrarna har det inte funnits någon anledning att ta bilen ända bort till Sörskog eftersom det varit mer än nog med snö både i Stångtjärns- och Lugnetterrängen. Idag var det dock läge med en tur till bergen bortom Bjurs. Med strålande sol och löften (på skidspår.se) om mycket snö
var valet enkelt att göra. Jag tog mig först runt 18km-spåret och snurrade därefter på lite andra slingor. Överlag så var spåren bra, och naturupplevelsen är ju faktiskt några klasser bättre än hemma på Lugnet: Vindlande spårdragningar genom granskog och hälltallmarker och över sluttande myrar. Dagens enda miss var att jag inte hunnit sätta på lite större trugor, de löjligt små onewaytrugorna sjönk obönhörligt långt ned i den ganska löst packade snön. Mer utförlig spårstatus finns på Bjursklubbarnas egen Sörskogssida.

Milen, går den verkligen att åka nu?

Det är ju trots allt vinter; Med halvdag på jobbet, resten av familjen bortrest, och fint väder så var det ju faktiskt bara skidor som gällde som dagens friskvårdsaktivitet. Lugnets mental-betalslinga lockade inte, men milen kanske skulle vara framkomlig? Lite tur hade jag som träffade Friskis-Matilda på dammenparkeringen. Hon hade åkt milen utan problem sa hon, och visst gick det - opistat, jobbigt och långsamt, men helt klart åkbart. Jag åkte skate men det var "handspårat" för klassiskt också. Till sist måste jag väl ändå erkänna att jag avslutade turen med några varv på betalslingan, utan att pröjsa; Jag skäms fortfarande.

Stora Vällan

 

Jag kollade in isplanket.se igår och såg att det skulle vara fin is på bl.a. Stora Vällan. Mitt fiskande efter sällskap gav noll i utdelning så det blev en solotur. Trots till synes tjock is så tog jag det ganska lugnt första varvet; Isdubbar runt halsen hade jag naturligtvis, och även en kastlina - men ingen att kasta till. Jag såg lite öppet vatten längst i viken mot Lilla Vällan, men annars kändes istjockleken betryggande. Tydligen var det glanskis igår - lite strävare med rimfrost på ytan idag, men trots detta väldigt njutbart - köldsprickorna var lätträknade. En premiärtur med mersmak blev det, men redan i bilen på väg hem så kom ju snön - så onödigt. I morgon hoppas jag på ett rejält regn och sedan lite lagom kallt så kanske det blir en till tur i slutet av veckan.