Barrigt värre

Det hade väl vem som helst kunnat räkna ut att stångtjärnsspåren skulle vara barriga idag, efter gårdagens blåsväder (och att "Ängarna" skulle vara det naturliga valet). Men med ett tight tidsschema, bl.a. med en t.o.r. Eskilstuna, så fick det bli en snabbtur till Stångtjärn. Barrförekomsten varierade rätt så mycket men bromsade rejält där det var som värst. Inte så mycket folk idag i spåren; De flesta var väl smarta nog att åka till Sundborn?

Ängarna och pistmaskin m.ä.

Jag är ensam hemma denna helg vilket innebär att mina beting i hemmet förläggs till småtimmarna och att dagsljuset utnyttjas till finskidåkning. Jag hade siktat in mig på Sundborn idag. Efter lite plattläggning på förmiddagen så stod jag i spåret vid 12-snåret i årets finaste skidväder (i alla fall för mig). Det var bara -1C i luften men snön kändes kallare. Det var riktigt vinterföre och kanonfina spår. Spåren/platsen kallas "Ängarna", men spåren går egentligen över åkrar om man skall vara petig, och det är man ju. 6.5 km är pistat för klassiskt och skate. Ytterligare en 4 km- runda är spårat för klassiskt. Pistmaskinen köptes enligt uppgift i defekt skick för kaffepengar och fixades till av en lokal Åsa-Nisse. Spårdragningen sköts genom Sundborns GoIF. Tack för en fin tur (men GPS´n var lite trött idag)!

Pistmaskin modell äldre

Återuppstånden från de döda

Jag var väl inte helt pigg efter torsdagens spinningpass. Lite småont i halsen och hängig. Dock var det ingenting mot hur familjens dator måste ha känt sig. Ett för mig okänt "antivirusprogram" (ett virus alltså) meddelade mig att datorn var "infected". Vårat McAfee-antivirusprogram hade somnat på sin post! De flesta program var blockerade, så nära död man kan komma som dator. Jag körde en scanning under natten men McAfee meddelade käckt "Inga virus funna". Jag sade upp bekantskapen med honom, gjorde en total systemåterställning och laddade hem Avast som är gratis och tydligen helt OK. Jag körde en totalscanning med Avast som hitttade och eliminerade några kvarvarande misstänkta virus. Det har tagit ytterligare en dag att återinstallera alla program samt hämta alla tusentals uppdateringar, men nu är vi på banan igen!

Träna tillsammans

De gånger Susanne och jag tränar tillsammans är lätträknade men idag fick jag räkna in årets första gemensamma pass. Susanne hoppade in som vikarie på lunchpasset och jag hängde med. Ett bra och snyggt pass. Tack Susanne!

På tal om spinning så leder Friskis och Svettis Falun ligan på flest anmälda lag. till Spinn of Hope, men det finns plats för fler lag: 1500 kr/lag. Håll en cykel spinnande i en hel dag. Anmälan här.

Tårtförbränning utan galt

Vildsvinsspår  x-ing skidspår

Efter två hektiska jobbdagar med bilgodis, tårta, representationsfika m.m. så var det läge för lite rörelsearbete. Min klena överkropp bad om lite stakning så valet föll på fina Stångtjärn. Efter middagsbestyr, utvecklingssamtal på dagis, samt nattning då dröjde till 9 innan jag stod i spåret. Spåren var hårda och fina och SWIX blå extra fungerade som så många gånger förr. Kylan gjorde att "Långa backen" fick vara ifred ikväll. Jag körde några vändor på järnhattsslingan (ett perfekt stakparti) istället. Det blev +20k, med 98% stakning. En sen men fin tur i kylan (ca -12C).

En känd företeelse i Stångtjärn är vildsvin som jag har en väldig respekt för. Precis intill spåret, både efter någon kilometer och i slutet av 8 km-spåret finns utfodringsplatser för dessa grisar. Inte så smart kanske, men markägaren gör väl som han vill... Som tur är mötte jag ingen galt denna kväll men gott om färska spår fanns det.

Positiv energibalans

Vissa dagar stoppar man i sig betydligt mer energi än man gör av med. I dag var en sådan dag: bilresa (med bilgodis) t.o.r. Västerås, smaskig lunch och lite tårta på det. Lägg därtill sen hemkomst och därmed träningsfri dag. Men tårtan var god. Länsstyrelsen Västmanland bjöd:

Äkta Västeråstårta

Fina Stångtjärn

Lugnet är fint men vill man ha stakåkning så passar Stångtjärn bättre. Tänk att Falu IK kan få till bra spår med en tusendels promille av vad Lugnetanläggningen har i budget, bra jobbat!. Bidra till deras spårbudget genom att gå med i klubben, det har familjen Lundin gjort.

Jag hade siktat på +30k för morgonens pass. En glömd pannlampa spräckte dock tidsplanen , men en fin tur blev det ändå, mest på Järnhattsslingan. Spåren var grunda men fina med lite välbehövlig nyfallen nysnö som grädde på moset. Tack Falu IK!

Yesterdays slipstreaming

Gårdagen var späckad, bl.a. med ett morgonpass samt ett eftermiddagspass med Ellen, så gårdagen refereras här retrospektivt .Carlsson ville ha lite sällskap på ett skejtpass, men först vid åtta, så jag värmde på elljusspåret själv några varv först. Sedan blev det repris på fredagsmorgonens catwalk

Catwalk i repris

Stefan refererade passet som lugnt, jag vet inte det jag... Och det är här slipstreamingen kommer in;  Med sämre skidor och sämre teknik så fick jag ligga i vakumet bakom för att kunna hänga på överhuvud taget. Jag tror dock att han tog i lite på sista varvet, eller? Nu är jag ju ingen skejtare egentligen så det var väldigt nyttigt för mig att ligga bakom för att se och lära, tackar! Stefan vinkade adjö för att hålla i sin skidskola, jag tog ett varv till för att komma hem med +20k.

Skribenten på treans växel i uppförsbacken efter 180-kurvan.

Faluns morgonpiggaste catwalk



Stefan C ville bli fotograferad i sin nya Sågmyra SK-outfit så vi hade bestämt träff 05:45 på Riksskidstadion i vinterstaden Falun. En av oss var i alla fall punktlig. Här är bilden Stefan!

Stefan Carlsson     foto: Fredrik Lundin



När vi ändå var på plats rev vi av några varv på elljusspåret, åktid ca 40 min. Stefan låg först mest hela tiden medan jag sladdade bakom. Jag kan meddela att Stefan har ett ruskigt klipp i stakningen nu, ser lovande ut. Eftersom denna morgon sammanträffade med jobbets s.k. friskvårdsmorgon (med efterföljande gemensam frukost) så körde jag sedan på i ett antal varv. På tal om friskvård: Min arbetsgivare, Länsstyrelsen Dalarna, har anmält ett lag till Spinn of Hope; hur gör din arbetsgivare?

Jo, en bild till, på "mitt" klimatsmarta fordon (tack för lånet Susanne!) som bar mig till morgonpasset.

och en bild på skribenten från dagens tur:

Fredrik Lundin     foto: Stefan Carlsson

Tack Stefan för en trevlig pulshöjare!







Vintern år 2100

Det blev en ofrivilligt skidfri kväll men trevlig ändå. I mitt nuvarande arbete med samhällets klimatanpassningsåtgärder så ställer jag ibland upp och föreläser om klimatförändringarna och dess konsekvenser. I kväll gästade jag en ABF-studiecirkel, ett glatt och intresserat gäng som ägnar rätt så många onsdagskvällar åt klimatfrågan - föredömligt! Bland annat visade jag denna bild:

Grafen visar minskningen av den årliga perioden med snötäcke i Dalarna fram till år 2100. Naturligtvis kommer det även framöver att bli kalla vintrar men dessa kommer att uppträda allt mer sällan. Om grafen ovanför har rätt så har vi år 2100 cirka tre månader kortare vintrar än idag, och då är det inte mycket kvar ... (Mer klimatdata för Dalarna: SMHIs klimatsidor) Men som vanligt kommer vi i Sverige att klara oss hyfsat även från denna globala miljökatastrof, även om det blir dåligt skidföre. Det kan t.o.m. bli en hel del positiva effekter som: minskat uppvärmningsbehov, ökad vattenkraftsproduktion (pga ökade nederbördsmängder) och en ökad produktion i jord- och skogsbruk (pga längre vegetationsperioder). Det kortaste strået drar som vanligt de som redan har det sämst; Varje år beräknas 350 000 människor, de flesta barn i Afrika och Asien, att dö p.g.a klimatförändringarna, se artikel i DN.

Vi får väl se om det blir någon skidåkning i morgon torsdag. Spinning blir det i alla fall. På Friskis finns jag för dig från kl.17:00.

Välkommen!

Crashed ice eller Bambi på hal snö

Inte heller denna kväll så hade jag någon lust att kladda med klister: Fram med 90-tals klenoderna med andra ord. Det var ju fullmåne så jag hade tänkt att skejta milen och svartvita i lugnt tempo. Fram till där avtaget från elljusspåret var det nyfräst och fint men sen...i stort sett blåis.  Med det förvandlades jag till Bambi på hal is. Bulorna som Falukuriren skrev om i dagens (18/1) tidning var kvar och inte så roliga i utförslöporna, särskilt inte med den klena C Ohlson-lampa jag har. Jag kom osökt att tänka på sporten "crashed ice", typ skicross i rodelbana med skridskor på fötterna, som DN skrev om för ett tag sedan. Hade jag valt att börja med den svartvita så hade jag nog fått besöka ortopeden ikväll. Väl tillbaka på elljusspåret med obrutna ben snurrade jag där några varv för att komma över 20K på GPS´n.

Framtidshopp och skidglädje

Jag följde med äldsta dottern Ellen till Lugnet och Falu IKs barn- och ungdomsträning i går kväll. De minsta knattarna ägnar sig bara åt lek, men på skidor. Hela stadion kryllade av skidåkande barn!

Hemma på mammas gata i Haraldsbo

Efter sovmorgon och familjeförmiddag på Friskis så åkte jag och barnen hem till mamma i Haraldsbo. Barnen fick lunch och jag begav mig för att testa spåren i Norslund/Haraldsbo. Jag klev på vid Brunnsvägen och trodde väl att det skulle bli ett tungt pass efter nattens blötsnö men spåren var nypreparerade (!) och mycket bra med tanke på väderförhållandena. Bäst spår var det på Norslundsslingan medan det var lite mer skräp i spåren efter Gläntan och ner mot Humlebacken, men bra ändå. Killarna som sköter dessa spår kan sin sak.

Fina spår på Norslundsslingan.

Jag åkte mycket i dessa spår som barn/ungdom på 80-talet då de var bra skötta vad jag minns. (På den tiden hade regementet även ett fint milspår som gick bort mot Jämmerdalen.) Sedan verkar spårskötseln ha varit lite på dekis under några år, delvis beroende på dåliga vintrar kanske, men nu alltså exemplariskt skötta. Dagens tur var den första för säsongen i dessa spår och hit kommer jag igen .

Jag hittade en gammal SWIX 0-+3 långt ner
i vallaboxen. Denna fungerade hyfsat. Inget benfäste men OK för dessa relativt platta spår.

 Dagens valla, troligen inköpt under tidigt 1990-tal

Det måste ha smugit sig på, eller så har jag inte varit riktigt vaken, för aktiviteten längdåkning/längdskidåkning/skidlöpning (eller benämningen långfärdsskidåkning som en arbetskamrat sett det betecknas i en stockholmsbutik) har plötsligt blivit trendigt; kolla in den här artikeln i Expressen. Även i bokfloden finns det tecken, t.ex idéhistorikern Sverker Sörlins bok om det norska skidundren från Tröndelag (senast Marit Björgen och Petter Northug), som recenseras på ledarplats i DN. Oavsett om det är trendigt på riktigt eller bara i medierna så håll med mig; Ingenting slår en tur på bra vallade skidor, nästan oavsett väder.

SWIX VR 30

Jo, jag var morgontidig som vanligt. Först i spåren, -17C, och ett tunt lager nysnö. Kärvt före med andra ord. Min standardvalla denna vinter, SWIX blå extra, kändes lite väl bromsande i detta före. Jag grävde därför fram en burk SWIX VR 30 (finns också utan fluor till halva priset) och smorde på tre lager. Den fungerade perfekt på milen men när jag skulle vända uppåt från elljuspåret in på svartvita så märkte jag att det mesta av vallan, och därmed fästet var borta. Lite grönt i botten hade inte skadat. Jag måste till slut erkänna att jag fuskade med lite skejtskär i en del backar på slutet. Fin morgontur med tumvantarna på blev det i alla fall.

Made in GDR - Vallajärn för den modige

Jag har alltid försökt att hålla vallningen på en så enkel nivå som möjligt. Under vinterns skidåkning har jag faktiskt hållit mig till endast två burkvallor, SWIX blå extra (eller VR40 som den heter i snobbvarianten) och Rode multigrade (0--2). När det gäller glidet så har ju (den paraffineliminerande) Kuzminsicklingen nu så sakteliga börjat slå igenom, som Stefan M så föredömligt beskriver. Jag har dock inte kommit dit än utan kladdar med paraffin på gammalt sätt..Och då behöver man ju ett vallajärn, en sickel , en borste och ett vallaställ - en hel del prylar. Just vallajärn kan ju vara rätt dyra, från några hundralappar upp till tusenlappar.

Budgetvarianten är då att köpa ett gammalt strykjärn (utan ånghål), på t.ex en loppis för några tior. Mitt kära järn hittade jag i Sundsvall för många år sedan. Det svåra med strykjärn brukar vara att hitta rätt temperatur; Blir det för varmt smälter belaget! Det gäller alltså att vara modig, prova sig fram och inte börja med finskidorna. På mitt östtyska kvalitetsjärn ställer jag in på "ylle" för de flesta paraffin...

Två halvdåliga och en mazarin

Alla torsdagar kan inte vara jättebra, sådant är livet. Denna suboptimala torsdag grundlades egentligen redan på onsdagskvällen då jag kom i säng för sent (Mitt eget fel, panikjobbade med nya spinningpasset). Jag åt nog en ganska klen frukost också, för vid 11:45 var blodsockret nere vid fotknölarna. Då skrällringde min matklocka, men även telefonen -"Susanne här, jag är på Friskis och har glömt passet hemma, du får köra!". Jag panikgreppade en mazarin i fikarummet och tuggade i mig detta bakverk i trappan ner. Satt på sadeln kl 12:03, klart godkänt.

Dagens lunch

Men med magen full med transfetter o socker så gick det väl så där. Jag var nog inte så där mysig som jag borde ha varit, men spinnarna höll god min - tackar!

Efter passet plingade telefonkalendern , "Möte kl 13:00". Nödlunchen (Dafgårds) fick vänta till 14:30 och då var jag ganska ur gängorna. Ängeln Karin på Friskis fixade fram en torr tröja till 17-passet, tack Karin! (men byxorna var lite småfuktiga...) Sen var det det nya passet; Inte en cykel ledig i lokalen och jag kollade ned på fusklappen mest hela passet men det gick väl hyfsat ändå. Även här höll spinnarna god min, tack igen!

I morgon väntar en ny härlig dag, kanske med lite skidåkning till och med, vem vet? Gonatt!

Spinn of Hope och lite annat tramp

Spinn of Hope 2011 kommer att genomföras lördagen 26 mars runtom i hela Sverige, bl.a. på Friskis i Falun. Samtliga lag startar kl. 07.00 och målgången blir kl. 19.00. Tanken är att ett lag ska hålla igång en spinningcykel under 12 timmar. Lagen kan komma från företag, föreningar eller kompisgäng och målet är att samla in minst en miljon kronor till Barncancerfonden: kostnad 1500 kr/lag. Lagmedlemmarna behöver inte vara medlemmar i Friskis.

Jag lunchtrampade på Friskis idag. Karin J körde sitt nya pass: kvalité och glädje rakt igenom hela passet. Med det finns plats för fler trampare. Lunchpassen kör s måndagar, onsdagar och torsdagar.

En lat vallare med en ny app

Vallning tillhör inte en av mina favoritsysselsättningar. Eftersom det lutade åt violett klister med kallvalla ovanpå (?) ikväll så var det lätt att välja bort detta kladdalternativ och istället ta en tur med mina 90-tals skejtskidor. Tyvärr är det väl så att även dessa är missskötta och skriker efter lite paraffin (och mycket kärlek):

Det där med tejp kanske inte är så dumt ändå? Till helgen har i alla fall Susanne beställt tejp till sina. Fredagskvällen är vikt åt mys i vallaboden...

Kvällens tur då?  Jo, skejtskidorna (de utan paraffin) sög sig fast ordentligt men annars kändes både kroppen och tekniken riktigt bra  - riktigt njutbar åkning helt enkelt.  Det blev fyra varv på övre slingan på milen samt en liten skarv på svartvita spåret runt Sjulsarvsstugan för att njuta av utsikten över vinterstaden Falun. Det svartvita spåret är inte preparerat sedan det senaste snöfallet och blidvädret.

Jag testade en ny GPS-app till Iphonen ikväll, gratisappen  MotionX . Jag har testat Runkeeper innan och den är väl helt OK men Motion X är bättre pga två orsaker: bättre kartunderlag (kopplat till Google maps) och en pausfunktion som "stannar klockan" när du stannar, likt Garmin m.fl. Om tekniken är med oss så ser du kvällens tur här.

Åsa-Nisse und die Nationale Volksarmee

Morgonens takdropp inbjöd inte till finskidåkning, inte för mig i alla fall. Ett tänkbart alternativ hade varit en tur med skateskidorna på Lugnet; Att kladda med klister kl.06:00 fanns inte på kartan. Valet föll dock på en tur med ovallade skidor ute på regementets övningsområde, ett finfint närrekreationsområde där bl.a. huvuddelen av vår lingonskörd brukar hämtas. Jag körde raka vägen ut på övningsområdet, riktning Sveden, och passerade granatskyttebanan där den här gamla plåtburken står och rostar: (Och ni som inte är intresserade av lite militärhistorik kan nu hoppa ner till sista stycket)

 Jo, det svenska försvaret tyckte i början av 90-talet att arméns välbeprövade Hägglundsbandvagn gav lite för dåligt splitterskydd (glasfiberkaross...). Man fyndköpte (?) då några hundra rysktillverkade (möjligen även bulgariska) MT-LB (i Sverige kallad PBV 401) som tjänstgjort i Nationale Volksarmee (DDR) och som nu slumpades bort av den förenade tyska staten. Svenska armén fann dock ganska snabbt att kvalitén var dålig (surprise!) och många av dessa fordon degraderades ganska snart till granatskjutningsmål. Det var just ett sådant vrak som jag passerade på skidor i morse.

Skidturen då? Jo, det blev en tung och blöt historia i kramsnön. Jag kämpade mig fram med sluggerstakning på skogsbilvägar av varierande storlek, förbi bl.a. Finnbo och Hobborn: karta.

Åsa-Nisse och Klabbarparn skulle ha gillat upplägget helt klart; Ingen räls a´la Lugnet här inte. Hemma igen väntade en mysig söndagsfrukost med fru och barn.

Lugnets svartvita 15 km-slinga

Jag hade egentligen tänkt att ta mig till Stångtjärn i morse men mitt klimatsmarta jag sa "Varför inte köra Lugnets 15 km-spår, så slipper du ta bilen". Kroppen var dessutom inte riktigt med mig i morse så det blev ett ganska kort och lugnt pass i lugnetterrängen där jag även skarvade på med lite andra spår, snurrigt blev det i alla fall.

Segebaden-Berg



Det ursnygga tygmärket på kapellet som fabriken i Säter bytte för några år sedan.


 Det var ju nästan vår i luften i eftermiddags och läge för familjetur på Lugnets gula femma. Prognosen att minstingen (drygt tre år) skulle orka i trehundra meter visade sig stämma på metern när... Då var det bara att packa ner henne i den snart 50-åriga Segebaden-Bergpulkan. Jaja, jag körde bara på skejtdelen och förstörde inga skidspår...Ellen tyckte det var roligast med nedförsbackar idag och Susanne visade hur stakning skall gå till. Vi avslutade med en favorit i repris. Så bra kan man ha det en eftermiddag i vinterstaden Falun.

Klimasmart skidåkning de luxe

När man lever Järlindsliv är det ganska lätt att sporta klimatsmart - bara att knata ner till Lugnet, eller de luxe-varianten som jag tillämpade i morse: spänna på sig skidorna utanför dörren och susa nerför Ryttarvägen (osandat vinterväglag). Det är ju annars det som är nackdelen med denna sport, att behöva ta bilen till spåren. Som tur är så finns det tusentals eldsjälar runt om i Sverige som tar hand om just ditt lokala, och klimatsmarta, skidspår. Själv växte jag upp i Haraldsbo och gick ofta upp till Regementsspåren och/eller det anslutande spåret bort till Hälsingberg: En bra statusbeskrivning med tillhörande de luxe karta av detta spår, ihopknåpade av falubloggerskan Lina hittar du här. (På regementstiden fanns till och med ett tufft milspår bort till Jämmeldalen.) Så krama gärna din lokala spårare i Sundborn, Korsnäs, Sågmyra m.fl. metropoler och skänk dem en slant så bidrar du både till folkhälsan o klimatmålen Jag läste förresten i DN häromdan om lite mer osmarta sätt att energispara inom idrottssektorn, vad sägs om t.ex om plastis och lägre badtemperatur i simhallarna?

Dagens skidtur då? Stefan C. m.fl. var med även morse och gned i diverse spår, tack för en trevlig tur! Jag avslutade på skidor ända hem till ytterdörren, genom skogen via Högbo och ner förbi kvarnstensbordet, en av många sevärdheter på Järlinden:

Spårgubbar och pistmaskiner

Eftersom Stefans redogörelse för morgonens fina "grispass" på Lugnet är utmärkt och dessutom helt sann så har jag inte så mycket mer att tillägga än att pistmaskinen faktiskt kom till slut, men det var ju så dags.

Tack för sällskapet, herrarna Löfgren och Carlsson!

Svanesång...

...var det inte för mig men troligen för mitt höstpass som det cyklades till i kväll. Det kändes riktigt bra och som alltid var det mycket bra stämning på Friskis. Vi ses igen på fredag morgon, 07:00, då leder jag ett soft baspass.

Framtiden finns i Borlänge...

eller i alla fall Framtidsmuseet i vilket familjen spenderade förmiddagen:

Värmekameran var kul, i alla fall för de vuxna; Observera Susannes (till vänster) kalla näsa och dito händer. Den heta killen till höger är bloggskribenten själv. OK, barnen tyckte väl att det var ganska roligt de också; De måste ju få en riktig naturvetenskaplig skolning tycker deras föräldrar. Efter en undermålig lunch på Max så shoppade Susanne ett par nya skidpjäxor på Cykelcentrum, kan rekomenderas.

Gofika i Skyttepaviljongen

Jaha, få se hur gör man nu ett blogginlägg då? Det får bli ett par dar gammal upplevelse från en skidtur med äldsta dottern Ellen. Vi hade klämt Lugnets 5a och toppat med övre slingan på elljusspåret så då var hon faktiskt värd en fika i Skyttepaviljongen som varmt rekommenderas: betyg 5 för atmosfär, 4 för kaffet, den varma chokladen och saffransbullen. Paviljongen hittar du ett par stavtag från skidspåren i utkanten av Riksskidstadion på Lugnet i vinterstaden Falun.