Premiär och lite nyheter

Terminens första fredagsmorgonspinning inkl. frulle är avklarad. De nya cyklarna uppskattades och frukosten var lika bra som vanligt. Den andra stora nyheten på spinningen i höst är intervallpassen som kommer i en nära framtid - kolla in sidan.

Testkväll

Risken för aktivitetskrockar är högst påtaglig när barn vill testa alla idrotter. Simningen denna vecka blev delvis flyttad vilket öppnade möjligheten för Ellen att testa tennis med Falu TK. På väg därifrån snubblade vi oplanerat in på Falu IK:s friidrottsträning. Vilket var roligast? -Båda! Själv effektivtränade jag på lunchen, 5x1000 på Skieg`n (motstånd 9)- och idag lyckades jag programmera in 1 minuts vila också. Numera har dock pulsen svårt att ta sig mycket högre än drygt 160, sjukt jobbigt var det i alla fall.

Sista ute

 

Jag följde med Ellen till Lugnets utebassäng i eftermiddags. Ellen tränade med Falu SS crawlgrupp och jag själv försökte mig på någon sorts träningsupptakt för nästa års lopp. Det var dessutom sista chansen att simma långbana i Falun denna sommar - i morgon är de innebaljan som gäller. Det var riktigt skönt att "rehab"-simma idag - Gårdagens löpning på Sundborn triathlon var inte lång, men mina vader var trots det lite ömma idag. Ett fint ord- och bildreportage från gårdagen happening finns på Linas blogg. Och tack Stefan för bilden nedan, tagen strax efter växlingen cykel/löpning. Om man är det minsta sugen på att testa triathlon så kan jag varmt rekommendera nästa års lopp i vackra Sundborn.

Foto: Stefan Määttä

Tjugosex

Plus åtta på Järlinden i morse, men utebassängen lockade med sommarvarma tjogosex. I helgen är det dock sista chansen att simma 50-metersbalja i Falun denna sommar. Planer smids dock på att simma lång bana även i höst - forsättning följer.

En halvmil på lunchen

Jag har kört Skierg`n på Friskis ett antal pass nu och inser att det är klart beroendeframkallande. Tidigare har jag mest kört ett varierande antal tusingar (med motstånd 10) med ca en minuts vila mellan varje. Jag har kollat runt på nätet efter tips om hur andra tränar på Skierg´n; Bl.a. Skiergfantasten Eriks blogg har varit en bra kunskapskälla att ösa ur. Tydligen verkar tusingar vara populära medan andra roar sig med hundringar, femhundringar och femtusingar. Jag hade en halvtimmes luncträning till förfogande idag och beslöt mig för att premiärdra femtusen meter. För att inte köra mig helt stum så sänkte jag motståndet rejält - till nivå sex. Första halvan gick rätt så bra och jag låg på ett tempo strax under 2min/500 m. Sedan började det bli tungt och jag kroknade rejält under fjärde kilometern, kvicknade till under den sista och försökte spurta sista hundra metrarna. Resultatet: en skidlängd (0,4 s) över 20 min! Nu skall det bli intressant att upprepa detta med jämna mellanrum framöver, speciellt då skidsäsongen kommit igång. Motstånd sju nästa gång?

Recycling?

Samma inledning som gårdagens pass (men utan rullskidor) ner till Rockstad Faluns campingplats där volontärerna höll på med att röja upp slagfältet efter headbangarna. Det mest iögonfallande var väl drivorna med kvarlämnade "engångstält". Jag undrar hur denna campingplats, och världen i övrigt, hade sett ut om detta var obligatoriskt för alla världsmedborgare. Många andra musikfestivaler har dock kommit riktigt långt vad gäller allas välbefinnande, se bara på Peace´n love i grannbyn. En annan festival som nyligen försökte göra det resurssnålt, men som blev mobbad av lokaltidningen var Way out west - medialt magplask!

Själv recyclade jag gamla fina Bergsstigen - som alltid balsam för själen - och idag hyfsat ogeggig för fötterna.

Rökfritt

Nej, jag stannade inte för att ta dagens första bloss tillsammans med de röksugna vid Rockstad Faluns campingplats vilken jag passerade vid halvsjutiden i morse. Härligt ljummen morgon, bra stavfäste och en mjukt omfamnande dimma som välkomnade mig vid Hobborn, kan det bli bättre? För att få ihop tre mil så förlängde jag standardturen med Hosjö och Korsnäs. Det märks att stakmusklerna är lite ovana, för vid 25 blev jag plötsligt väldigt trött. Förbättringspotentialen är av astronomiska proportioner.

Grottekvarnsintervaller

Det var väl egentligen mot allt sunt förnuft att söka sig inomhus för att träna idag, för det var väl en av sommarens finaste dagar? Jag hade dock bara lunchtimmen att träna på idag så det fick bli tre minuters uppvärmning i roddmaskinen och sedan 5x1000m (belastning 10) på Skierg´n med knappa minuten vila mellan varje. Ruskigt jobbig, tidseffektiv, och förhoppningsvis skidformsbefrämjande träning. Testa du också - Faluns  centralaste stakmaskin hittar du på Friskis.

Vassa spetsar, trubbig form

Det har blivit en hel del cykel i sommar vilket har gett mig löpodugliga ben, en allmän orörlighet (har du sett en rörlig cyklist?) och en förtvinad överkropp. Vintern är ju inte så långt borta så jag tänkte berätta för överkroppen att den inte är bortglömd. Det blev Lilla Sundbornsturen med rullskidorna i himla fint sensommarkvällsväder. Skidformen kändes som väntat rätt så kass - men jag stod i alla fall på benen hela turen.

Vågsjön runt

Sitter och läser lite bloggar, bl.a. denna o denna, om det där loppet med mål i Mora - det såg ju kul ut - nästa år kanske även jag är med? Men jag hade det inte så tokigt idag jag heller; Det blev en fin kvällstur norrut. Jag tänkte att något nytt skall man väl se så strax innan Enviken vek jag av mot Klockarnäs och rundade Vågsjön - riktigt ful väg i början men njutbar längre norrut. Som vanligt fick man trängas med kreatur o raggarbilar i Envikens centrum.

Grusvägsrealism

Acklimatiseringen till vardagen efter hemkomsten från resan till paradiset har varit svår. Jag har försökt mig på lite löpning i veckan, men benen vill inte riktigt vara med, så ikväll blev det åter upp på hojen; En riktigt jordnära crosstur på hemmavägar: Gamla fruns, vidare till Bjurs och tillbaka genom skogen till Österå. Jag fick några stänk på mig men så skall det ju vara i verkligheten, eller?

Dolomiten Radrundfahrt et. 6 - vingårdsrunda

Många med mig var nog lite slitna inför avslutningen i Dolomiten Radrundfahrt. En fantastisk vecka avslutades med en lugn tur i småkuperad vinodlingsterräng i dalen söderut från Bozen /Bolzano. Jag tror faktiskt att vi passerade en osynlig gräns någonstans, för plötsligt var vägskyltarna textade endast på italienska. Någonstans in der Heimat der Gewürtztraminer dök en portal och några chipsmattor upp - dags för dagens tidtagning; Det blev en tämligen snabbt avklarad backe, drygt åtta minuter för egen del. Resten av turen i behagligt prattempo in till målet vid mässhallen i centrala Bozen. Hej då Südtirol, hoppas vi ses snart igen! Nu skall det bli skönt att komma hem.

Dolomiten Radrundfahrt, et. 5 - Regn!

Alla dagar kan ju inte vara magiska, inte ens på cykel i Dolomiterna, men dagens etapp blev faktiskt rätt OK ändå; Som vanligt lite plattcykling ut från Bozen men när klättringen började så kom vi snart upp i några tunna regnmoln. Idag var vi uppe och körde lite upp och ner på ett berg med rätt så snälla backar (men lite sämre asfalt än tidigare). Tidstempot idag var lite olikt de tidigare - inte bara klätring utan även lite plattåkning och någon kilometer nedförskörning med (regnvåta) serpentiner. Målet var beläget vid         Passo delle Erbe/Wûrtzjoch; Jag försökte till en början gå med i förstaklungan uppför, för att få lite draghjälp på tidssträckan, men jag släppte rätt så omgående. Tävlingssträckan blev lite förkortad pga regnet - hala serpentiner kan vara lite läskiga. Jag fick soloåka mest hela tiden men det gick väl rätt OK ändå (dagens lista), och målet att komma bland de hundra i totalen verkar kunna realiseras. I morgon väntar slutspurten.

Giro delle Dolomiti - tappa 4 - som i en dröm

Jo, det som på pappret var veckans höjdpunkt motsvarade också förväntningarna; Lite transportcykling första milen norrut från Bozen, sedan upp i dalen Val Gardena innan julgransplundringen började med lugn serpentinkörning upp till Passo Gardena/Grödnerjoch. Vyerna var nästan löjligt vackra, på gränsen till photoshoppade. Jag tog ett ganska långt fikastopp vid sista depån innan dagens backtempo som inte var så där blodigt brant: cirka trettio serpentinkurvor, sexhundra höjdmeter och nio kilometer. Det där med tävlingsmomentet kändes inte primärt en dag som idag men jag var pigg och klämde mig in bland de hundra med marginal (dagens lista). Det blev långfika vid etappmålet Passo Campolongo där man kan avnjuta statyn av Fausto Coppi (tydligen cyklingens Mora Nisse här i trakterna). Sista stigningen var inte helt fel den heller, Passo Della, som var dagens högsta. Sedan var det sex mil hem - utför hela vägen...

Fel blev rätt - och snabbt?

Vilodag idag, men ett tiotal av oss åkte en lugn återhämtningstur efter frukost. Det blev ett stopp hos en av de större cykelmekarna i stan; Jag har inte varit riktigt nöjd med bakväxelns beteende under Dolomitenresan - ingen katastrof, men den har varit lite småtjurig trots hjälp av mer mekarkunniga cykelvänner. Lite tur hade jag väl - ingen kö, och den trevlige ynglingen hivade upp min hoj i mekarstället, provväxlade, torkade av kedjan och påpekade sedan lite försynt på tyrolertyska att kedjan var felvänd (Jo, jag hade monterat kedjan själv efter att jag läst i manualen att textsidan skall monteras utåt, men det fastnade uppenbarligen inte.) Meken monterade av kedjan, monterade rätt, justerade och rundsmörjde och simsalabim, silkeslen växling. Ynka fem euro ville han ha för besväret... Eftermiddag med sen lunch på byn och shopping i gött sommarväder. I morgon väntar veckans juveletapp: högst, längst, och kanske även vackrast?  Och med rättvänd kedja borde det ju kanske gå lite lättare?