Vi åkte upp till Transtrand på söndagen - Gustav hade hittat ett riktigt bra boende med 25 min gångtid till starten. Med klockan ställd på 04:20 så var vi framme i god tid (05:45) för att boka plats i startfållan (Jo, man gör faktiskt det även i Öppet spår). Med högfluorvalla på glidytorna och fyra tunna lager med klassikern Swix VR40 (lagd på en invärmd grund av en gammal grön Rode jag hittade längst ned i vallaboxen) som fäste så kände jag mig ganska trygg med vallningen. Det var minus tretton i luften då vi släpptes iväg ca 07:07 (Försvarsmaktens egen Vasa släpptes iväg 07:00). Vid starten av Öppet spår så nyttjas, i alla fall innan startlinjen, bara ca en tredjedel (närmast älven) av startfältet vilket gör att det blir gott om plats att köra om på högra sidan efter att startlinjen passeras. Jag smet alltså ut på högerkanten och kände direkt att glidet, för ovanlighetens skull, var riktigt bra. Fästet uppför de första tre kilometrarna var också bra och loppet var sedan en rätt så odramatiskt historia - jag hängde väl på ett tåg här och där men åkte rätt så mycket ensam från Oxberg och in till Mora. I mitten av loppet var spåren på gränsen till isiga och därmed också rätt så snabba. De småisiga spåren, som höll sig fasta o fina hela vägen, slet en del valla, så fästet var rätt så uselt efter Oxberg. In i mål på 5:20, och nöjd med det.
Skidorna då? Jo, jag har väl aldrig varit riktigt nöjd med glidet på mina f.d. finskidor och gick därför in med dessa till skidbutiken för en dryg vecka sedan för att få dom stenslipade. Domen blev dock att skidorna var på tok för mjuka. Följden blev att jag hoppade över stenslipningen och köpte ett par nya lagg istället. Det jag hann med i testväg var ett snabbt glidtest på Lugnet på ett hundratal meter så det var troligen startfältets färskaste skidor som satt på mina pjäxor idag.
Nu då? Jo, Vätternrundan nästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar