Älvdalspaus


På vägen upp till Idre för ett par dagars jobb så stannade jag i trevliga Älvdalen för att plocka ut veckans friskvårdstimme, och lite flex med för den delen. Jag hade bestämt vig för att testa spåren vid Älvdalens skidstation och  läst in mig på Skidspår.se och på klubbens hemsida om spårstatusen. Som tur var träffade jag även på en gammal skidräv i stadion innan jag gav mig iväg. Han rekommenderade inte det längsta spåret (Porfyrspåret), pga dålig snötillgång, utan att istället skulle köra långa (5 km) elljusspåret, delar av korpspåret bort till några bilvägar och sedan just dessa bilvägar. Innan jag gav mig iväg köpte jag ett dagkort vilket var en historia i sig med en självbetjänande och charmig lowtech-lösning i "Målhuset"; "Fyll i ett dagkort, ta kortet med dig, lägg pengarna och karbonkopian i kuvertet och stoppa detta i lådan."


Målhuset -köp ditt dagkort här!

Spåren visade sig vara riktigt bra - hårda kallförespår där blå extra satt perfekt under skidorna. Bilvägarna var som väntat stakvänliga och gav mig välbehövlig stakträning inför Öppet spår. Det långa elljusspåret var småkuperat med en och annan lite springbacke och riktigt roligt att åka. 

Gröntjärnsvägen?

Efter ett antal vändor på de fina skogsbilvägarna så åkte jag tillbaka till stadion där GPS'n stannade på 26 km. En riktigt fin bekantskap blev dessa Älvdalsspår, det enda negativa var den bitvis dåliga vägvisningen, men det är inget ovanligt fenomen. Efter turen var det ju dags för dusch och möjligheten fanns vid stadion (20 kr i guldpengar - myntinkast), men jag åkte naturligtvis ge ner till simhallen där jag körde ett 45-minuterspass i den fantastsiska 50-metersbassängen - egen bana naturligtvis. Jag var lite mör i axlarna efter skidåkningen men hade en fin känsla i simningen ändå; Det blev ett oräknat antal hundringar med starttid 2 el. 2:15. Tack för idag Älvdalen!

Med egen 50-metersbana så borde man ju se lite gladare ut?