Nu längtar i alla fall jag efter lite ryssvinter. Jag plockade därför fram min gamla ryska spetsnazkarta och tog en tremilstur med rullskidorna till Сундборн. Idag låg även säkerhetsnivån på rysk nivå, vilket resulterade i lätta utslag av karaktären asfaltseksem. I övrigt en helt OK tur, även om det var tendenser till ishalka på en del cykelbanor.
Möte med kommunen på Lugnet strax efter nio bäddade för det optimala fredagsmyset; först lämning på dagis och sedan direkt till Lugnetbassängen för uttag av veckans friskvårdstimme. Mysbelysningen i bassängen kändes helt rätt denna morgon. Andra halvtimmen fick jag lite sparring av några killar från Triathlonhögskolan, kul. Sedan dök Jonas Djurback upp, och då kändes min egen fart plötsligt rätt så försumbar.
Ett sådant där alldeles lagomt litet grusrally är ju faktiskt inte helt fel en lördagsmorgon i oktober. Ännu bättre blir det ju med trevligt sällskap, i morse med Hellberg, Paddlarn och "enpetarn" Carlsson.
foto: Stefan Carlsson
Filmen då? Jodå, här är en liten snutt från Varpans östra strand.
Det är bra att bryta mönster sägs det. För min del så skedde det med besked idag - en rullskidtur på "fel" sida om stan. Att ta närmsta vägen till centrum nedför Svärdsjögatan kändes även idag som en alltför stor chansning, jag fegade ur och körde en liten omväg. Sedan var det ju välkända cykelvägar resten av turen runt trakterna av Aspeboda. Som rullskidvägar fungerade de riktigt bra, speciellt från avtaget från 293an bort till Källviken var det riktigt kul att köra - småkuperat hela vägen. Det bästa med turen var nog ändå att ryggen pallade, och som bonus blev det säsongens längsta rullistur. För man önska sig riktig skidåkning på Riksskidstadion om en månad?
¨
Möjligen kunde någon eventuell läsare tolka in en viss ironi om backhoppning i mitt förra inlägg. Jag måste därför passa på att påpeka att ironin främst gällde att Falu kommun verkar så tagna på sängen av att en 40 år gammal bassäng är i behov av en viss upprustning och att man i detta läge lägger x miljoner på nya backar inför VM 2015, visserligen ungdomsbackar, men ändå. Och när det gäller finansieringen av hoppbackarna; Kunde inte det inte vara lämpligt att någon knösrik sponsor som redan är involverad i skidporter hosta upp några miljoner, varför inte huvudsponsorn i detta gäng? Hur långt man har kommit i hoppbacksbygget? - Se det dagsfärska hålet ovan.
Och för att bevisa att jag är ett backhoppningsfan, här bjuder jag på dottern Ellens stilrena hopp från i vintras.
Och till slut en kändisspaning, tillika en händelse som såg ut som en tanke; Jag kvitterade ut veckans friskvårdstimme i ovan nämnda bassäng idag. Och vem låg och plaskade i grannbanan? Jo, inte mindre än VM-generalen och fantomsimmaren Sven von Holst.
Lugnets 25m-bassäng läcker som ett såll men eftersom det finns fler backhoppare än simmare i Falun så får reparationerna vänta tills efter 2015. Nu är jag är inte den typen som gillar torrsim så jag passade på att intervallträna ikväll, innan allt vatten läckt ut. Det blev ett antal 50-metersintervaller med mina mått snabb fart (45 s) med 15s vila mellan varje. Vi var kring tre stycken hela tiden på bana nr 5 men det gick riktigt bra att samsas om de få vattendroppar som fanns kvar. Tack farmor för att du lekte med barnen under tiden!
Jag fick en rejäl dos med koordination, rörlighet och rörelseglädje på lunchen - hur bra som helst, med Ragnar som riktkarl på FoS. Ett drygt tjugotal kvinnor och tre gubbar på passet; Konstigt att de som behöver det mest nyttjar det minst?
Efter gårdagens sträckbänk och lite nattvila så kändes ryggen i stort sett brukbar, men nu har det onda vandrat ner i högra skinkan... Det var dock inget som hindrade lite intervaller i Lugnets fina 25m-balja direkt efter jobbet - som balsam för onda kroppen. Min t.f. tekniktränare har ideligen tjatat om fartträning. Tidigare har jag kört 100-metersintervaller, men det är lite för långt för mig för att orka hålla "hög" fart hela vägen, så idag blev det istället ett oräkneligt antal 50-metersrökare med 15 sekunder vila. Helt OK känsla, bättre än i våras i alla fall. Antal dagar kvar till Vansbro? 272!
Den ser ut som en mackapär från landstingets
hjälpmedelscentral och med Tomas Gustafsons trygga leende så måste den väl
fungera? Jodå, tjugo minuter uppochner gjorde underverk med ryggen, och efter
spinningpass med Katarina på Friskis kändes det ännu bättre.
Om en vecka så pallar nog ryggen för lite rullskidor igen, för det gäller att vara beredd när kanonerna på Lugnet börjar att mullra - ska vi gissa på den 15 november?
Det finns få idrottsaktiviteter som straffar en så skoningslöst efter uppehåll som löpning. Vid utövandet av cykling, skidor, skridskor etc. så är det ju bara att peta lite så kommer man framåt - i löpning får man inte en meter gratis. Min egen löpform har varit ständigt sjunkande se senaste två åren (för mycket cykel), men i morse var i alla fall ambitionsnivån hög; Det fick bli en tur runt Världsarvet Falun med inriktningen lugnt, långt, länge (och långsamt) via bl.a. Galgberget, Samuelsdal, Pilbodammen, Krondiket och Kårarvsgruvan.
Det där med att sätta personliga rekord kan ju vara kul ibland, dock klart olämpligt om kroppen inte har vaknat riktigt; Söndagens ryggsträckning efter det misslyckade rekordförsöket på rullskidorna har väl suttit i tills idag. I dag blev det i alla fall en fin myrlöpning på veckans friskvårdstimme - till toppen av Tunturiberget, 651 m.ö.h. Numera är det väl säkert både larm och övervakningskamera på mobilmasterna på toppen, så jag avstod från klättring. Bilden nedan av undertecknad klängandes på platsen är från 2002, eventuellt brott är väl preskriberat vid det här laget?
