Den här lilla bloggen håller på att dö sotdöden och jag tror att det är dag för ett längre uppehåll för att eventuellt återfå lite inspiration - men - eftersom bloggen har haft underrubriken "På väg mot en svensk klassiker 2013" ett tag nu så skall jag väl ändå slutföra denna del. I lördags var det dags för den sista etappen, Lidingöloppets trettio kilometer, vilken jag kände mig i särklass sämst förberedd inför av de fyra. Det var mycket annat under året som hade varit roligare att göra och jag går som oftast efter känslan; under vintern blev det mest skidor, simning och inomhusträning på luncherna och när sommaren kom så var det ju så himla kul att simma i sjö - och att cykla. Om lördagens lopp finns det inte så mycket att säga. Jag siktade på att hålla ett lugnt och jämnt tempo för att ta mig i mål, och ändå kroknade jag betänkligt sista fem. Nu är jag i alla fall i hamn med klassikern och totalt sett så har det varit riktigt roligt, speciellt som jag har gjort det ihop (ja, planerat, rest och bott ihop i alla fall) tillsammans med hyperoptimisten
Gustav. Vi har haft det riktigt kul ihop och han har fått mig att ta det lite lugnare och anpassa ambitionerna efter verkligheten. Gustav har också också i tid och otid (i alla fall innan jag bestämde mig för att göra klassikern) pikat mig för att jag aldrig gjort en riktig klassiker - och det kan man ju faktiskt säga eftersom Vansbrosimningen var kortad (2km) senast jag klassikerkörde 2001. En hel del har hänt på tolv år (giftemål, husköp, två barn mm) och jag har för skojs skull gjort en liten jämförelse och snabbanalys av mina tider 2001 och 2013...
...snabbare, starkare 2013 alltså, eller inte...
Som sagt var så tar bloggen lite paus nu, men man vet ju inte, det kan ju bli en comeback om jag hittar på något spännande framöver. Tack för nu!